Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Hegeks esthetista system-
sitt wäsende tjenande; byggnaden är blott medel för ett utom den
liggande ändamål och har icke sin betydelse uti sig, utan i ett an-
nat. Men i sin utgångspunkt uppträder icke arkitekturen som tje-
nande, hon söndrar icke skarpt ändamål och medel från bwarandra,
utan får en karakter af sjelfständighet och bär sin betydelse i sig
sjelf. Dock äto sådana byggnader icke som skulpturgestalten ade-
quata uttryck as ett inre, utan betydelsen är endast symboliskt
antydd i den yttre gestalten.
Arkitekturens första form är derföre den s jelfs tändiga s y m-
boliskaarkitekturem Hon har sitt ursprung i menniskans be-
hof att för sig och andra i smulig form framställa de allmänna
wäsendtliga tankarne, folkåskådningarne. Dessa äro till en början
abstrakta och obestämda, och för att bilda sig en föreställning om
dem, griper menniskan till det i sig abstrakta, till massan, materien
som sådan, och upptornar massa på massa för att derigenom-ut-
trycka eller symboliskt antyda detta allmänna. J Orienten påträffa
wi denna byggnadskonst «). Först möta oß sådana kolossala.werk,
hwilka hafwa för ändamål att bilda en förenings-punkt för hela folk,
och genom det sätt, på bwilket de gestaltades, antyda det, som war
det förenande menniskorna emellan, folkens religiösa föreställningar;
ett sådant war t. ex. Beli torn i Babylon. J den mån mera kon-
kreta betydelser togos till innehåll, i samma mån blefwo formerna
konkretare: så lingamskolonnerna, symboler af den alstrande natur-
kraften, obelisterna, symboler af solstrålar, memnonerna, sfinxerna
m. fl. Dessa närma sig skulpturen; de hafwa djur- och mennisko-
") Hos Hegel sammanfaller framställningen af arkitekturens wäsende
med denna konsts historiska utweckling; derföre låter han konsten taga
sin utgångspunkt från sådana, emellan arkitektur och skulptur swäftvande
werk, uti hwilka den skillnad emellan inre och yttre, som utgör all bygg-
nadskonsts wäsende, ännu icke förefinnes. Snarare kan dock sågas, att
denna konst utgår från de empiriskt gifna, af behofwet framkallade bygg-
nader, hwilkas råa former af konsten omskapas till sköna. Men Hegel
har, som nämndt är, förblandat arkitekturens begreppsbeftåmning med deß
historiska utwecklingsform. — Betrakta wi det, som hår framställes, blott
ur historisk synpunkt, så bör det räknas Hegel till förtjenst, att han kvar
den förste, hwilken uppställde den sjelfständiga symboliska byggnadskonsten
såsom en ännu omogen konstform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
