Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegecs esthetista system. « 183
form, men de äro så maßartadt kolossala, att det arkitektoniska kan
sägas i dem wara det öfwerwägande. Hit höra äswen sådana sam-
manställningar as dylika gestalter, hwilka, omslutna med murar, bil-
dade tempelartade byggnader; äswen labyrinterna och de egyptiska
templen, hwilka sednare icke woro medel för kulten, utan ändamål
i sig, äro rent symboliska. En öfwergång till arkitekturen såsom
tjenande bilda de byggnader, hwilka, fastän symboliska, dock angifwa
som sitt ändamål att omsluta något; sådana äro de underjordiska
byggnaderna, hwilka hafwa tak och väggar, och än mera grafbygg-
naderna, pyramiderna.
Den egentliga, tjenande arkitekturen har till utgångspunkt dels
den nämnda sjelfständiga arkitekturen, dels ock de ändamålsenliga
former, som behofwet sramalstrati menniskoboningenz den sjelfstän-
diga, som utgår frän organiska former, (Ssinxer, Memnon) när-
mar sig allt mera det ändamålsenliga (raklinighet, rättvinklighet),
och den ändamålsenliga byggnadens former söka åter närma sig
det organiska. Der dessa båda extremer sammanträffa, uppstår
den egentligen sköna, den klassiska arkitekturen. Hon
framställer klarast arkitekturens grundbegrepp, ty arkitekturen kan icke
gifwa det andliga en passande tillwaro, utan endast ombilda det
yttre till ett åter-sken as anden. Här är det andliga, som menniska
eller gudabild, afsöndradt från byggnadswerket och utgör byggnadens
egentliga betydelse och bestämmande. ändamål. Byggnaden blir en
oorganisk omgifning, hwars skönhet består i deß ändamålsenlighet,
eller deri, att den bildat en i sig sluten totalitet, som låter ända-
målet klart genomskina alla deß former, och genom deß proportio-
ners musikaliska rytm adlar ändamålsenligheten till skönhet. Grunds-
typen för denna arkitektur, hwilken wi förnämligast sinna uti Grekland,
bildar huset, och derföre utgör den i huset herrskande rätwinkligs
beten en wäsendtlig bestämning i denna arkitektur. Wid huset har
man att lägga märke till de bärande, de burna och de omslutande
massorna; dessa utbildas hwar för sig i den klassiska arkitekturen,
och på samma gång förenas de till ett rytmiskt helt. Det bärande
får särskild gestalt och uttryck i kolonnen med deß sint swällande
form och skarpa begränsning wid ändpunkterna genom bas och ka-
pitäl. Det burna är bjelklagret, hwars delar äro: architraven
eller huswudbjelken, som förbinder kolonnerna; frisen, som uppbä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
