Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Hegels esthetiska system.
res af architraven och består af twärbselkarnes hufwuden (trigly-
pher) och deras mellanrum (metoper); karnisen, som uppbäres
af frisen och stödjer taket; hwilket slutar i winkel, dermed anty-
dande att det hwarken, flall eller kan bära. De omflutande mas-
sorna äro wäggar och murar; dessa kunna wäl äfwen bära, men
i den klassiska arkitekturen, der denna funktion tillkommer kolonnerna,
äro wäggarna blott till för att omsluta. Så äro dessa tre mo-
mentet hwar för sig utbildade, och sammanfogade bilda de ett helt,
hwilket, sträckande sig mera på bredden än i höjden och prydt af
ornamenter, som icke störa den allmänna enkelheten, wäcker en känsla
-af lugn och tillfredsställelse «).
Den sjelfständiga och den tjenande byggnadskonsten förenas i
den romantiska arkitekturen. Det kristna templet är wisser-
ligen för kulten uppfördt, men i deß karakter ligger, att det fortgår
utöswer hwarje bestämdt ändamål och står såsom ett i sig afslutadt,
för sig warandez det höjer sig i sin grandiositet och sitt sublima lugn
öswer det ändamålsenliga emot det oändliga. Widare winner derinom
partikularisationen, mångfalden, ett större spelmm, utan att derföre
det hela sönderfaller uti tillfälliga enskildheter.
Hufwudformen är det fullt s lutna hus et. Det kristna temp-
let är åt alla sidor afftängdt och skildt från den profana werlden,
och likt andakten höjer det sig öfwer ändligheten upp till det oänd-
liga. Den genomgående typensör sä wäl det hela som för detal-
jerna är att stiga upp och löpa ut i s pets ar, bildade af bågar «
eller raka linier. J motsats till det antika templet, der det yttre
war huswudsak och war oberoende af det inre, blir i det kristna
templet det inre det wäsendtliga, skiner igenom det yttre och be-
stämmer deß form. Denna arkitektur skall nu, sä widt det arkitek-
toniskt låter sig göra, uttrycka den omslutne andens innehåll, deß
sig höjande öfwer det .jordiska och deß försoning med Gud. J det
") Här redogör Hegel för de tre grekiska kolonnordningarna —- den
dorista, den joniska och den korintiska — samt för den romerska hwalfbyggs
naden sä wäl som för romerska arkitekturens allmänna karakter. Likale-
des afslutas framställningen af den romantiska arkitekturen med anmärk-
ningar beträffande den för-götiska och götiska stylen samt medeltidens ci-
vilbyggnadskonst För att undwika för stor widlyftighet has-toa wi an-
sett oß kunna förbigä dessa mera till konsthistorien hörande detaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
