Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska systern. 185
inre blir då byggnadens ändamålsenlighet i antik mening en bisak;
rättvisnkligheten upphörer, och spetsbågen blir hufwudform. Kolm-
nen får en annan bestämmelse och gestalt; den blir pelare, som upp-
bär bågarne, hwilka åter synas som blotta fortsättningar af pelarne,
de der liksom afsigtslöst stöta samman i en spets. Det inres delar
äro: koret, korsflyglarne, hufwud- och sida-skeppen Sidoskeppen äro,
i motsats till de gamles pelargångar, slutna utåt och öppna inåt
hufwudsteppetz detta sednare, omgifwet af murar, som äro genom-
brutna af höga fönster, höjer sig öfwer sidoskeppen; koret, det heli-
gaste, är upphöjdt öfwer steppsgolswet, är rikt prydt och bildar en
sista afslutning för det hela. J det yttre synes tydligen det inres
konstruktion; huswudsacaden repeterar det inres form i portalen;
fträfpelarne, som swara emot de inre pelarne, äro dock mera sjelf-
ständiga och hafwa en egendomlig form. Men om det inre har
karakteren af en i sig total omslutning, så förlorar det yttre denna
karakter, och uppåtsträfwandet som grundtyp wisar sig i de många
taggarne och spetsarne. Sjelfständigaft äro tornen, i hwilka hela
massan liksom koncentrerar sig för att lyfta sig upp till en för ögat
oberäknelig höjd, utan att förlora karakteren af lugn och fasthet.
Hwad slutligen angår ornamenteringen, så spelar den en wigtig roll
i denna arkitektur. De stora enkla grundlinierna afbrytas af en
tallös mängd ornamenter, utan att de förra dock förlora i klarhet
och uppfattlighet för ögat; derigenom åstadkommes dels att bygg-
naden synes större än den är, dels upphäfwes massan i deß ma-
terialitet, så att, oaktadt hopandet af de oerhörda stenmassorna, bygg-
naden erhåller ett utseende as lätthet och zirlighet.
b) Sknlptmtew Uti andens eget begrepp ligger, att den åt-
skiljer sig uti sitt subjektiva förisigswara och sin objektivitet såsom
sådan. Genom den arkitektoniska behandlingen kom wäl det inre
att genomskimra det objektiva, men icke att totalt genomtränga det,
ty det objektiva förwandlades blott till en antydande symbol. Ur
denna objektivitet drager sig derföre konsten tillbaka till det inre,
hwilket nu uppträder i sin högre sanning, icke uppblandadt med det
oorganiska. Till en början skiljer sig dock icke anden helt och hål-
let från objektiviteten; den fortgår icke till subjektiv innerlighet, utan
den fattar sig endast säwida, som den ännu i det kroppsliga kan
sinna sitt fulla uttryck. Den konst, som framställer andeni deß
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
