Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Hegels esthetiska system.
egen kroppsliga gestalt, är s kulpturen; hon står midtemellan den
symboliska arkitekturen och de romantiska konsterna, hwilka sednare
icke mera i något yttre material adequat framställa anden, der fat-
tad som subjektiv innerlighet. Skulpturen, som icke stall framställa
den i sin innerlighet, utan den i sin kroppsliga organism för-sig-
warande anden, bibehåller det tunga räämnet som material, men
formar det icke som arkitekturen till en blott oorganisk omgifning,
utan förwandlar det till en anden adequat skönhet; skulpturen före-
nar med hwarandra ande och materia sä fullkomligt, att bäda full-
ständigt genomtränga hwarandra.
Skulpturens innehåll är sälunda icke subjektiviteten säsom
sådan, utan andens i sig hwilande objektivitet. Wäl är anden
till sitt wäsende alltid subjektivitet, är inre wetande om sig, är ett
jag. Men detta jag kan lösgöra sig frän sin substans, frän sitt
allmänna och nödwändiga innehåll, samt ifin egendomlighet och till-
fällighet ställa sig emot det substantiella. En sådan splittring har
icke inträdt pä den andens ståndpunkt, som bildat skulpturens inne-
håll. Det substantiella är här det herrskande, och det subjektiva
kommer icke för sig till uttryck, utan är alldeles genomträngdt af
denna substans. Detta är hwad ofwan kallades andens objektivitet,
dä med objektivitet menas det i sig ewiga, det sanna, det icke ät
godtycket hemfallande substantiella; anden är wäl här ett wetande
om sig, men detta är icke lösgjordt frän det innehåll, som fyller
den, utan är dermed oskiljaktigt ett. Wi kalla detta andliga det
gudomliga i motsats till ändligheten, och att framställa det gudom-
liga i deß oändliga lugn och upphöjdhet är derföre skulpturens upp-
gift. — Den form, uti hwilken skulpturen framställer sitt inne-
häll, är menniskogestalten; ty i den föresinner konsten redan färdig
en gestalt, som uttrycker ett andligt inre. Dä skulpturen har att
gifwa gestalt ät den substantiella, men i denna allmänhet dock in-
dividuella anden, sä bortfaller ur deß framställning allt, som i ge-
stalten blott uttrycker en tillfällig subjektivitet, allt blott partikulärt,
allt utinspel M), och hon framhäfwer blott det allmänna och bestäende
so) Hegel sammanfattar åtbördernas och minernas flygtiga spel un-
der ordet: "das Mienenhaste"; skulpturen sär icke framställa detta, emedan
den blott stall wisa det substantiella, och minen uttrycket endast detta till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
