Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 197
åskådaren· Slutligen anmärka wi, att det musikaliska konstwerket
icke har en bestående existens, utan blott en momentan, så att det
alltjemt måste reproduceras; det stall gifwa det subjektiva inre feno-
menal werklighet såsom subjektivt inre och måste derföre omedelbart
meddelas af ett lefwande subjekt.
Det nu sagda beträffar musikens allmänna karakter. Det föl-
jer att efterfe, hwilka medel musiken begagnar för att göra tonerna
lämpliga att uttrycka det inre. J och för sig är tonen sjelfständig
och står icke i samband sned andra toner; men då tonens bestämd-
het och renhet allena gör den musikalisk, få ligger uti denna be-
stämdhet ett förhållande till andra toner; detta förhållande är dock
ett blott yttre och derföre beroende af ett quantum, ett talförhål-
lande. Musiken kan således återföras på quanta, men genom dessa
skola sinnets fria rörelser, skall det inre lifwet uttala sig. Hegel
wisar derpå huru den konstmessiga behandlingen af tonerna är be-
tingad af musikens ändamål att uttrycka det subjektiva inre. Denna
behandling börjar dermed, att tidens åtskillnadslösa fortlöpande ord-
nas genom ett wißt mått, tidmåttet, hwaraf då tonens uthållig-
het beror. Widare sammanfattas de olika tidsdelarna till en enhet,
och denna bestämda tidsenhet göres till mått för så wäl tidsföljdens
markerade afbrytande, som för de till ett helt förenade tonernas war-
aktighet, så att detta tidmått i abstrakt likformighet upprepas. Lik-
formigheten yttrar sig i det olikformiga, ty endast om enheten äf-
wen upptager detta sednare, wisar den sig som enhet, som regel.
Detta är taktens begrepp. Den till en takt sammansiutna mång-
falden har sin bestämda norm, efter hwilken den indelas och ord-
nas, och deraf uppkomma de olika takterna. Deruti att bestämda
taktdelar accentueras och framhäfwas samt andra träda tillbaka, be-
står rytmen. Takt och rytm afse blott tonens tids-element. Äf-
wen tonen som ton måste konstnärligt behandlas, och detta musikens
gebit ordnas genom lagarna för harmonien. Dels menniskostäms
man dels de olika slagen af instrumenter äro de medel, genom hwilka
den klangfulla tonen framalstras. Af instrumenternas och stämmans
olikhet beror tonernas olikhet. Men hwarje ton är i sig bestämd
och står i förhållande till andra toner. Detta objektiva förhållande
, utgör musikens egentliga harmoniska element och beror närmast på
quantitativa åtskillnaden Olikheten uti antalet af swängningar un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
