- Project Runeberg -  Framställning af de förnämsta Esthetiska Systemerna / Första Delen. Från och med Kant till och med Hegel /
201

(1869) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hegels esthetiska system 201

särskilda konstformer och enskilda konster; hon kan derföre upptaga
hwarje innehåll, som i fantasien kan ingå, och är icke som de an-
dra konsterna bunden wid en wiß konstforni, utan finnes inom alla;
poesien är den allmänna konsten.

Då föreställningen icke ensamt tillkommer poesien, så måste
först tillses i hwad hänseende den prosaiska föreställningen skiljer
sig från den poetiska. J allmänhet kan sågas, att den poetiska upp-
fattningen icke skiljer emellan det allmänna och dettas lefwande exi-
stens uti ett enskildt föremål, utan fattar det ena blott i och genom
det andra, då deremot den prosaiska uppfattningen afser antingen
blott tingens yttre förhållanden eller det enskilda som sådant, eller
ock, då den tänkande uppfattar föremålen, sörflygtigar deras reala
form i begreppets forni. J det poetistaikonstwerket måste det
genomgripande innehållet hafwa enhet i sig, och med detta ena måste
allt öfrigt stå i fritt och konkret sammanhang; detta är endast då
möjligt, om innehållet icke fattas såsom något abstrakt allmänt, utan
som mensklig handling eller känsla, och sålunda såsom uppsprnnget
ur en individuell naturs egen grund. Ur denna ena grundide måste
alla konstwerkets enskilda delar leda sitt ursprung; dessa åter måste
hivar för sig utbildas till en wis; grad af sjelfständighet och frihet,
men endast så wida att sammanhanget emellan dem icke upplöses,
utan grundbestämningen yttrar sig genom dem såsom den samman-
hållande och det enskilda i sig återupptagande enheten. Samman-
hanget sår dock icke wara något blott ändamålsenligt, utan de till
egendomligt lif utarbetade delarna skola skenbart afsigtslöst samman-
hållas och liksom genom ett osynligt band förenas och hopslutas till
en organisk totalitet. Jemföra wi detta poetiska konstwerk med de
arter af prosaisk framställning, hwilka i wiß mån kunna konstnär-
ligt behandlas, nemligen historiestrifning och retorik, så har, beträf-
fande det förra, historieskrifwaren, hur gediget och substantiellt hans
ämne än är, icke rätt att lemna åsido de relativa omständigheter,
tillfälligheter och godtyckligheten som widlåda detta ämne; i hwilket
hänseende deremot skalden både kan och måste göra afwikningar och
ändringar. Wältalaren åter afser alltid att genom sin framställning
uppnå ett wißt praktiskt ändamål, då deremot skalden icke får afse
något utom konsten och den rena konstnjutningen liggande än-
damål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornamesth/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free