Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 Hegels esthetiska system.
nyktra dikterna af samma art. Djupare poetiska och utan didaktiskt
ändamål äro de äldsta silosofiska dikterna samt kosmogonierna
och teogonierna. Liktväl sakna dessa en sann poetisk afrundning;
- de skildra icke en individuell handling, hwilken framgår ur en me-
delpunkt; de framställa icke den egentligen werkliga menskligheten,
och kunna derföre icke erbjuda åskådningen en i sig fullständig tota-
litet. Dessa brister afhjelpas i det egentliga Epos. Det fram-
ställer huru en handling tilldragit sig, redogör för alla deß omstän-
digheter och förhållanden, så wäl som för deß sammanhang med en
nations och en tids i sig totala werld. En folkaudes hela werlds-
åskådniug och objektivitet, en tids hela religiösa, poetiska och husliga
lif utgör den episka poesiens innehåll, och detta framställes under
formen as en individuell tilldragelse. Framställningssättet af denna
på samma gång totala och dock individuellt sammanfattade werld är
- lugnt framåtskridande, så att skalden kan dröja wid och fördjupa sig
i detaljer; det hela får dersör utseendet af att wara ett blott yttre
uppradande af enskildheter, ehuru det dock är det bestämda episka
stoffets inre wäsende, som bestämmer gränsen för skaldens frihet i
detta hänseende. Med denna karakter af ursprunglig totalitet är ett
epos ett folks saga, deß bok, deß bibel, i hwilken folkets ursprung-
liga anda, desz naiva medwetande första gången poetiskt uttalar sig.—
Det tillhör derföre den tid, då ett folk waknat till medwetande och
känner sig hemma i sin egen werld, och då det, som sedan blir re-
ligiös dogm samt borgerlig och moralisk lag, ännu blott i individen
är lefwande och icke ännu tagit objektiv gestalt. Dermed är dock
icke sagdt, att skalden sjelf bör tillhöra denna tidsålder. Behofwet
att poetiskt gestalta detta nationella lif inträder senare än lifwet sjelft.
Men skalden måste dock stå i det närmaste samband med sitt ämne;
den skildrade tidens åskådningssätt och tro måste wara hans egna,
eljest kommer hans poetiska medwetande och föreställningssätt att
bilda en skarp kontrast till den episka werld han skildrar, och wer-
ket blir icke ett helt. Den episke skaldens ställning till sitt werk är
närmare bestämdt denna: werket, fastän framställningen af en werld,
som i sig sjelf har sin egen grund, är dock skaldens fria produkt,
ehuru skalden som subjekt träder tillbaka för werket och förswinner
uti det. Blott produkten, icke skalden synes, och dock är det hans,
det som i dikten uttalas; han har utbildat det i sin åskådning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
