Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
degels esthetiska system. 205
har deri nedlagt sin själ. Derföre kan också en episk dikt endast
härstamma frän en enda individ. Det är sant, att epos är hela
nationens sak, men endast uti en skalds individuella ande kan tids-
och folk-anden sammanfatta sig, och genom denna individuella ande
kommer det allmänna till ett poetiskt uttryck, och då såsom denne
enes egna åskådning och eget werk. Det är derföre skeft, att anse
Homeri dikter wara producerade af flera enskilda skalder. — Så
framställer Hegel den episka diktens allmänna karakter 3«).
Se wi nu på de särskilda bestämningar, som tillkomma
ett epos, så haswa wi först att betrakta det allmänna werldstill-
stånd, hwilket utgör bakgrunden för den episka tilldragelsen, sedan
sjelfwa denna tilldragelses beskaffenhet och slutligen huru dessa båda
sidor sammanslutas och afrundas till ett konstnärligt helt.
Det episka werldstillståndet är det redan (sid. 145)
skildrade heroiska werldstillståndet," emedan uti detta det offentliga
u) Så wäl den här lemnade allmänna karakteristiken af epos, som
ock de sedan följande särskilda bestämningarna af detsamma äro abstra-
herade från ett enda diktwerk, det Homerista epos, såsom det der renast
framställer denna diktarts karakter. Men deras följer helt naturligt, att
dessa bestämningar icke kunna fullständigt passa in pä andra episka dikt-
werk eller på de många underarterna af epos. Hegel ser sig derföre nöd-
sakad att före framställningen af det egentliga epos redogöra för epigram,
lärodikt m. m., såsom dikter, hwilka hafwa «en episk ton» samt föregå
det förstnämnda epos, och widare att mot slutet af hela framställningen
införa idyllen, romanen, novellen m. m. såsom dikter, "hwilka hafwa den
episka formen af objektivitet;" och anmärker han derwid, "att teoretikern
icke har« att uppställa sådana indelningar, uti hwilka alla möjliga dikter
kunna passa in; ty uti en sann indelning kan blott det tvinna plats, som
harmonierar med en begreppsbestämning, och hwad som deremot wisar sig
ofnllkomligt till innehåll eller till form eller till beggedera låter sig blott
med swårighet bringas under begreppet» —- Detta kan wara sant nog,
men esthetikern måste wid uppställandet af sina begreppsbeftämningar icke
förlora ur sigte det historiskt gifna, de färdigbildade konstwerken. Han
föreskrifwer icke den geniale konstnären några reglor, utan i och genom
dennes werk är det han upptäcker skönhetens natur, konstens ewiga lagar.
Men icke uti ett enda konstwerk uppenbaras skönhetens fullhet, och man
kan derföre lätt falla i ensidtghet, då man lägger blott ett konstwerk till
grund för karakteriserandet af en hel diktart, särdeles om ur deß synpunkt
äfwen detaljerna bestämmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
