Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Hegelö esthetiska system.
och husliga lifwet hwarken framställa anblicken af barbari ej heller
af ett ordnadt familje- och statslifs förståndiga prosa, utan de in-
taga den poetiska midten emellan båda dessa. Denna werld måste
skalden i alla deß förhållanden skildra. Den år helt naturligt all-
tid ett bestämdt folks werld, och det år en bestämd national-anda,
som i sin totalitet åskådliggöres hufwudsakligast med hänseende till
deß substantiella sidor och rigtningar, men äfwen med hänseende till
de mera speciella (brnken, sederna m. m.), så widt de med de sub-
stantiella stå i inre sammanhang. Skall dock denna särskilda na-
tionalitet äswen hafwa intresse för främmande folk, så måste uti
det speciellt nationella det allmänt menskliga wara kraftigt utpreg-
ladt. Detta nationella lif år dock icke det egentliga föremålet för
epos, utan är endast grundlaget för den episka händelsen; skola båda
stå i samband med hwarandra, så måste det förra fattad i en så
konkret situation, att derur de bestämda ändamålen kunna framgå,
hwilkas realiserande epos har att berätta; och denna situatidn måste
wara af kolliderande natur. Den lämpligaste episka situation år
krigstillståndetz ty krig sätter hela nationen i rörelse «). J
krig är tapperhet hufwudintresfet, och denna dygd, som sammanhän-
ger med menniskans naturstda, lämpar sig hwarken för lyriskt ut-
tryck eller för dramatisk handling, utan företrädeswis för episk skil-
dring. Kriget bör dock icke wara ett inbördes krig, utan krig emellan
främmande nationer; det förra är mera dramatiskt, ty det hwilar
på en splittring emellan krafter, som genom ett sedligt band borde
wara förenade, och förer derföre subjektet i tragisk skuld och i sör-
«) Hegel anmärker sjelf, att Odysseen och flera andliga epopeer
tyckas motsäga denna grundsats; men, tillägger han, den kollision, som
föranleder de i Odysseen skildradev tilldragelser, finner sin grund i tro-
janska kriget, och år; om ån icke en werklig framställning af striden, dock
en omedelbar följd deraf. Oß förefaller detta försök, att på en och samma
grund-kollision återföra alla epopeerv något bårdraget. Rigtigare tyckes
oß då, att som Moritz Carriece («Das Wesen und die Formen der
WoesiU Leipzig 1854, sid. l76) göra följande skillnad: den nationella
totaliteten uppenbaras antingen i en stor tilldragelse, som såkter alla na-
tionens krafter uti gemensam werksambet, (så i »Jliaden«) eller ock i ut-
,wecklingen af ett stort lif, så att en enskild göres till medelpunkt för
mångas öden (så i "Odysse’en").
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
