Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetista system. 213
fordrar hwad deß yttre form angår mångfaldigt rikare metra och en
mångsidigare inre struktur än epos. Ordens klang är här af större
betydenhet, hwarföre rim, assonans och alliteration här spela en wig-
tig roll, ja, strängt taget, höra de endast till lyriken. Detta klang-
element närmar lyriken till musiken; ordet blir werklig melodi och »
sång. Af ju innerligare art det lyriska stoffet är, ju mera fordrar
det, för att kunna meddelas åt åhöraren, ett yttre sinnligt medel
för sitt föredrag, och detta lemnar musiken. Ju mera dec-före uti
en säng stämningen förherrskar, ju lättare kan den för-smälta med
melodien, och musiken har att förstärka själens inre klang och ut-
bilda den till melodi.
Som indelningsgrund för Lyrikens olika arter antager
Hegel den olika ställning, som det diktande vmedwetandet intager till
sitt föremål. Först höjer sig subjektet öfwer sin inskränkthet och för-»
sänker sig i den allmänna åskådningen af Gud eller gudarne; käns-
lan af deras storhet och makt genomtränger hans inre och kommer
honom att som individ förswinna. Härwid kan han antingen fram-
ställa en afrundad ojektiv bild af guden till dennes förherrligande,
såsom i hymnen, eller ock, i sitt innersta genomskakad och bedöf-
wad af sitt innehålls wäldiga makt, förmår han icke låta innehållet
komma till objektivt gestaltande, utan stannar wid att uttala det i
ett dithyrambiskt jubel: Davids psalmer. —- På den andra ly-
riska ståndpunkten stå de arter, som sammanfattas under namnet
ode. Här framträder skaldens subjektivitet och gör sig på dubbelt
sätt gällande. Antingen wäljer skalden ett i sig wigtigt innehäll
och swisar sitt inre så fyldt af detta, att det tyckes alldeles beherrska
hans själ. Men i sjelfwa werket är det dock sin egen subjektivitet
han uttalar och objektiverar. Han förarbetar innehållet, uttalar sig
sjelf genom det och afbryter deß objektiva utwecklingögång genom
sina känslor och reflexioner, hwadan här äro twå motsatta sidor:
innehållet,.som rycker skalden med sig," och den poetiska friheten, som
i- kamp mot föremålet frambryter. Pindariska hymnen hörer hit.
Eller ock kan skalden åt sin egen individualitet gifwa en sådan wigt,
att denna förlänar ett högre intresse åt äfwen de obetydligaste före-
mål, som han gör till sitt innehåll. Denna karakter hafwa flera af
Horatii oder. — Den tredje ståndpunkten är,sångens, der hela
den oändliga mångfalden af lyriska stämningar och reflexioner ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
