Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Hegels esthetiska system.
rätta begär publiken, att i den dramatiska handlingens förlopp och
utgång få se det i sig förnuftiga och sanna, och derefter har skal-
den att rätta sig.
Det dramatiska konstwerket framställer en handling såsom werk-
ligt uärwarande, och det kan derföre icke nöja sig med de hjelpme-
del, öfwer hwilka poesien har att förfoga-, det måste icke endast
genom ord uttalas, utan äfwen af mennistor utföras. Om denna
det dramatiska konstwerkets yttre exekution gör Hegel ät-
skilliga anmärkningar, hwarwid han talar om läsandet och förelä-
sandet af dramer, om skådespelarkonsten och om den af poesien oaf-
hängigare teatraliska konsten musikern dansen och den egentliga
skådespelarkonsten) Wi forbigå dock detta, för att winna utrymme
för framställningen af dramats arter.
Olikheten emellan dramats arter beror af de olika förhål-
landen, uti hwilka individerna kunna stå till sina ändamål; ty deras
bestämmes så wäl den dramatiska konflikten som utgången. De huf-
wudpunkter, som härwid komma i betraktande, äro de momentet-,
hwilkas förmedling utgörer det wäsendtliga i hwarje sann handling-
det substantiella och det subjektiva. Ty ehuru wäl det i och för sig
sanna alltid måste wara det genomgripande i hwarje drama, sä ta-
ger dock dramat en annan gestalt allt efter som den substantiella
sidan eller det subjektiva godtycket fasthålles som den bestämmande
formen med hänseende till individer, handlingar och konflikter. Dra-
mats arter äro: tragedi, komedi och skådespel i inskränktare mening.
Uti tragedieu utgöres handlingens innehåll af de i menni-
sko-wiljan herrskande substantiella och för sig berättigade makterna:
familjelifwet, statslifwet m. m. Karaktererna äro hwad de enligt
sitt begrepp kunna och mäste wara; lefwande och individuella hafwa
de med hela sin individualitet slutit sig oskiljaktigt tillsammans med
en särskild sida af det ofwannämnda gedigna lifsinnehållet och wilja
för detta stå och falla. De äro lefwande representanter af substan-
tiella lifssferer. Man kan derföre säga, att tragediens tema är det
gudomliga eller rättare det sedliga, ty det sedliga är det gudomliga
i deß werkliga realitet. Den sedliga substansen är såsom konkret
enhet en totalitet af åtskilda makter; dä denna totalitet ur sin ab-
strakta idealitet skall omsätta sig i real werklighet, och dä deß åt-
skillnader omfattas af individuella karakterer under bestämda om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
