Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 219
ständigheter, sä uppträda dessa ätstillnader som motsatser och räka
i kollision med hwarandra Judividens sedliga patos är ett bestämdt
och, såsom isoleradt, ett ensidigt; han kan derföre icke genomföra det
utan att mot sig wäcka till reaktion ett motsatt patos. Bäda de
kolliderande makterna äro berättigade, men bäda räka i skuld, eme-
dan de bäda genom den inbördes kampen kränka en berättigad sed-
lig makt. Det sant substantiella är dock icke kampen emellan de sär-
skilda makterna, utan det är deras harmoniska enhet; derföre mäste
konflikten lösas, och detta sker derigenom, att den falska ensidigheten,
vhwilken häftar wid dessa makter, dä de bilda stridande individers pa-
tos, blir afskuddad, och individerna, som stört harmonien, gå un-
der; derigenom återställes den substantiella enheten. Det tragiska
wäcker derföre, som Aristoteles sade, fruktan och medlidande: fruk-
tan för den sedliga makt, hwilken wäl är det egna fria förnuftets
bestämning, men på samma gäng det ewiga och okränkbara, hwilket
individen genom fin handling mot sig uppkallar; medlidande,
som är sympatien med den lidandes sedliga berättigande. Men öf-
wer fruktan och medlidande stär den känsla af försoning, som
tragedien erbjuder genom framställningen as den ewiga rättfärdig-
heten, hwilken i sin absoluta makt griper öfwer det ensidigt berätti-
gade ändamålen oeb icke kan tåla, att konflikten och motsatsen emel-
lan de till sitt begrepp harmoniska makterna skulle iwerkligheten få
ega Ivaraktigt bestånd Ul.
«) Häk fötst påträffa wi hos Hegel en framställning af det tragiska,
och den har här sätt sin plats pä grund deraf, att, lom Hegel sielf säger,
endast den dramatiska konsten kan tillfölse af sitt framställningssätt göra
det tragiska uti hela deß omfäng och förlopp till princip för ett konst-
werk, eburu det tragiska åskådningssätten om ock iringare grad, utsträcker
sin werksamhet äfwen öfwer de andra konsterna. Detta yttrande inne-
bär ett erkännande af att det tragiska är ett bland esthetikens hufwud-
begrepp och att det säledes bade bort ntwecklas uti skönhetslärans all-
männa del. ·
Jemföra tvi denna Hegels uppfattning med Solgers, sä anmärka wi
först, att Solger icke likt Hegel fattar iden såsom enheten af substantiella
sedliga makter, bwilka uti verkligheten blifwa reala och såsom olika in-
dividers ändamål räka i konflikt med hivar-andra, utan han har blott för
ögonen den ena, — absoluta idens förhållande till ändligheten, — denna
inträder i ändligheten och gcir det under. Hegel gör den sedliga idens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
