Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Juledning.
pantheismen. "Den hegelsta skolan", säger han "antar, att det»
absoluta är ej ett sjelf, utan de ändliga personerna utgöra detta«
deß sjelf, och med en sådan manifestation eller personisikation
roar sig det absoluta från ewighet till ewighei. Men isjelfwa
werket kommer hwarkeu det, absoluta härigenom ur stället, ej
heller kunna de ändliga manifestationerna wara personer;då det
absoluta ej är person, så kan det ej heller i sitt resultat mani-
sestera hwad det ej innebär som princip, nemligen personlighet,
och är ock derföre med alla personifikationer lika långt kommet
i slutet som i början. Det är en tanke ntan en tänkande, en
wilja utan en wiljande, en subjekt- objektivitet utan ett subjekt
—- det rena, i makandets former sig oupphörligt metamorfose-
rande intet, den rena på realitet pockande nihilismen" «).
Detta luftwäsende lägger nu Bischer till grund för sin för-
klaring af det sköna, påstående, att endast det möjliggör en för-
klaring. Wi wilja låta honom sjelf tala. "Det metafysiska
resultat, från hwilket lvi utgått, är ren pantheism· Twå in-
wåndningar kunna göras: antingen att det är likgiltigt, om esthe-
tiken konstrueras ur theismen eller ur pantheiömem ty wäl för-
utsätter det sköna iminanens, men theismen har äfwen immanens,
ehuru derjemte transscendensz eller ock: den måste och skall kon-
strueras nr theismen, ty den allena sanna konsten är den, som
sirar den personliga guden. Båda inwändningarna förhålla sig
sålunda till hwarandra: den förra förstår icke, den sednare mi sö-
förstår konsthistorien. Konstens högsta föremål är alltid det abso-
luta; påstås detta wara en personlig gud, så är och blir det kon-
stens högsta uppgift att framställa honom med hans omgifningar
voch de synbara sätt, på hwilka han griper in i werlden, och der-
igenom äro alla de framsteg, hwilka den rent werldsliga konsten
tagit sedan reformationen, antingen mißkända eller fördömda.,
Från den förstnämnda ståndpunkten misskännas de, ty, då den
jemte transscendens äfwen antager en immanents, så tolererar
1) "E. GJ Geijers föreläsningar öfwer Menniskans Historia", ut-»
gier as S. Ribbing. Stockholm 1856, sid. LIS-
i
«-
ix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
