Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 . Jnledning.
ett personligt sfelfmedwetet wäsende. Det är judendomens thcisn1,
som Vischer förblandari med den kristliga; den senare lärer fä
wäl att "Gud är en ande", som ock, att "de honom tillbedja,
skola tillbedja i anda och sanning". Theismen kan underskrifwa
Vifchers sats, att "tonstens högsta föremål alltid är det abso-
luta", utan att den derföre drifwes till att uppställa Guds fö-
restälda kropp säsom konstens högsta mål, ja, utan att ens der-
före mißkänna, d. ä. endast tolerera den werldsliga konsten ester«
reformationen. Liksom Vischer, enligt hwad wi ofwan wisat,
skjutit judendomens theism under kristendomens för; att pä-
twinga theisinen en kroppslig Gud, så har han här gjort me-
deltidens religiösa uppfattning till den moderna tidens för att
bewisa, att en theistist esthetik nödwändigt mißförstär konsthisto-
rien. J wiss mening kan framställningen af Kristus, det men-
niskobxlifna gudomliga, betraktas som medeltidensskönhetsideal —
ehuru detta, strängt taget, snarare war Maria, den gudomlig-
blifna menniskan, -—-; ty medeltiden med sina reminiscenser frän
naturreligionerna fästade sig mera wid det yttre, det rent histo-
riska i Kristiperson och werk. J allmänhet hade denna tid ett
mera sinligt uppfattningsfätt afsdet öfwersinliga; sjelfwa den
mystiska föreningen med Gud» uppfattades pä ett sådant sätt,
såsom i sagan om den heliga Graal. Med reformationen blef-
wo föreställningarne om Gud och Kristus renare och mera and-
liga; det war icke längre det yttre, som intresserade, man fä-
stade icke blicken blott pä den i detta kroppsliga omhölje ned-
ftigne och kringwandrande frälsaren, utan fäste sig wid förso-
ningens inre och deß djupa mysterium, wid förfonarens äter-
upplifwande och lif i oß. Medeltiden frossade i niedwetandet
om att Kristus lefwat ibland menniskorna, wi fröjda oß ät
att Kristus lefwer uti menniskan. Och lefwer·det gudomliga i
menniskan, så genomtränger det hennes hela lif, är äfwen när-
rvarande i, hennes obetydligare handlingar, det kastar sitt för-
klarande sten äfwen öfwer hennes omgifningar, öfwer natu-
ren. Sälnnda behöfwer man icke wara pantheist för att kun-
na tillbörligt uppskatta sådana ämnen för konsten, som det
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
