Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Det enkelt sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Det enkelt sköna-
wes det äfwen ett annat slag af «tillfällighet, sotn är rent fiendt-
ligt mot individen och således äfwen mot det sköna. Wi mena
tillhjelp af den mathematiska lärosats, som kallas anrett sectio (det
gyllene snittet): till en som det hela gifwen linie sättes deß hälft
som kathct och hypothenusan drages; på denna senare afskäres ett med
den kortare katheteu lika stort stycke och resten af hypotennsan afsättes
på den gifna linien, som då derigenom blir skuren i ttvenne delar; den
med resten’ af hypothennsan lika stora delen är den sökta större delen,
till hwilken den mindre förhåller sig så, som den större till det hela.
(Jfr. Euclides Elem. 30 prop. i 6tte boken). — J sitt ofwannämnda
arbete söker Zeismg att wisa, det denna lag gäller inom alla naturens
områden, få wäl som inom konstens hela werld.
Vischer uppträder wäl icke så egentligen emot försök att utsinna en
lag för den sköna proportionen, utan endast så till wida som man tror
sig i denna lag äfwen hafwa fångat skönhetens wäsende; han förnekar
möjligheten af en kanon, "fofern man gewisfe Messiings-Verhäl,tnisfe,
welche man aufstellt, nnr in Anwendnng bringen zu diirfen glaulst, nm
ein Schönes hervorznlsringen«. Och i detta hänseende måste man giftva
honom rätt; proportion och symmetri äro, som Vischer säger, i geome-
trisk mening endast skönhetens skelett, emellan hwilket den tillfälliga linien
fritt slingrar fig. Will man för detta skelett uppställa en allmän lag,
så har man i den blott en «lag för ett af wilkoren för skönheten, icke för
skönheten sjelf; deß tillämpande på ett föremål gör icke detta föremål
skönt. J fjelfwa werket menar Zeising ingenting annat; men det ligger
dock i hans sträfwau en tendens till att hufwndsakligast ur formen wilja
framleta det skönas egenskaper, betrakta formen som ett i sig fullkomligt
afflutadt stycke rum; och mot denna tendens är Vifchers hela efthetik en
skarp protest. Ur iden eller rättare nr idens och formens enhet, ocheni
daft derut, will han förklara det sköna. "— Äfwen der Vischer synes haft
. för ögonen en kanon i inskränkt mening, finner man, att hans förnekan-
de af en sådans uppställande hufwudsakligast afsett en reservation mot
föreställningen att en sådan skulle wara en allmän flönhetsformel; ty,
erkännande teglens fasta mått, framställer han, att den individuella
tillfälligheten derifrån på oberäkneligt sått alltjemt afwiker. Att ett
mått eller en regel skulle kunna uppställas, strider sålunda egentligen
icke emot Vischers uppfattning, men han anser en sådan gagnlös och
otillämpligz och anmärkningen emot detta, emot den ringa uppmärksam-
het, Vifcher egnat det skönas formella egenskaper, synesv oß wara det
egentligen träffande i Zeifings polemik. Ty wisserligen är det sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
