Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Det enkelt sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det enkelt stöna. 31
stämma till andakt: huru en allt mera andligblifwen religion
npphäfwer denna förwexling, lemnar bilddyrkan, men sätter«i
deß ställe en annan förwexling, sä mycket djupare sittande, som
den är en inre. Den förwexlar nemligen den förestälda bilden
med innehållet, tror att det sörestälda enskilda subjektet werkli-
gen är det absoluta, och med detta innehåll tväxer det empiriska
subjektet samman i känslan. Detta är ett ofritt sken, säger
V.,f och i jernförelse dermed är det skönas sken ett fritt; ty det
sköna utbildar i ren form det innehåll, som det närmast af re-
ligionen erhåller, och då sålunda religionsföreställningens dunkla
innehåll med deß dunkla bild träder ut i fullt begränsad form,
kan föreställningen icke längre förswexlas med det absoluta.
Skönheten tror icke, som religionen, att det i det enskilda har
det allmänna omedelbart werkligt, och hon bereder sålunda wä-
gen för det rena tänkandet, hwilket gär bakom auktoriteten och
upplöser det ofria skenet, hwarwid då religionen går öfiver i det
sanna. Blir ändå religionen qwar, så är dock skönhetens för-
bund med den brutet, och huru wida religionen ändock derester
Xkan qwarstä, lemnar Vischer derhän 10).
10) Att Vischer frän sin pantheistista ståndpunkt skulle kasta religio-
nen öfwer bord, war att sörwänta; ty frän denna ståndpunkt är konse-
quent all religion ett oting. Ocksä, om man asskalar alla fraserna, äter-
stär att religionen ej är annat än ett kolossalt sjelfbedrägeri. Det är
närmast. Feuerbachs åsigt, som han här upptagit. Att den personlige
’ guden — som nu en gäng sör alla skulle bortresonneras .— icke är annat
än menniskans egen bild, som hon omedwetet tecknat i den dunkla afgrun- ,
den, att endast de dystra och sruktanswärda dragen i religionerna ärv
religionernas egendom, men alla drag as skön mensklighet härslyta ur
det sköna och konsten mI m., dessa äro satser, om hwilka man kan säga
med Weisse: "Den som kan förmå sig till att wilja förklara den werlde-
historiska religiongutwecklingens facta genom att återföra dem pä denna
plumpa santasmagori, den som kan tilltro sig att giswa ett sådant sarg-
spel ut för att wara "den absoluta andens första sser," med honom kan
man icke inlåta sig rörande dessa ämnen." —- Wi wilja dock begagna
tillfället att göra uppmärksam på några rätt besynnerliga inkonsequenser
iVischerska uppfattningen af religionen. ’ Det heter, §. 67, wid skild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
