Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Det enkelt sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det enkelt ston-« 35 "
«Hwad det söker, har det dock redan som möjlighet, och det finner
nu i det stöna fulländadt, hivad som hos det sjelft är ofullän-
dadtz sålunda beröra hwarandra dessa homogena wäsen, af hwilka
det ena kommer det andra till mötes, syllande hwad som brister
detta. Denna det skönas harmoniskt werkande, flytande öfwergång
i subjektet är behaget. Och detta behag, som grundar sig på
uttrycket af idöns lefwande rörelse i objektet, tillkommer alla for-
mer af det-sköna, den Meliska Venus lika wäl som den Medi-
ceista, ja den förra i än högre grad. Det bör derföre skiljas
från det,- som med behag i wanlig mening förstås och hwilket
är för osjelfftändigt för att kunna här uppställas såsom en sär-
skild form af det sköna. Behag i inskränkt mening tillägger
man den gestalt, i hwilken iden utan all möda genomträngt
ett alldeles icke motstråfwigt stoff, och der den på så harmlöst
sått innebor, att det inställsamma, det tillmötesgående ibehaget
är det, som företrädeswis framträder för ögat. En afart af
behaget är deremot det slags behag, som wisar sig i former och
rörelser, hwilka wäl på fantasin werka och från den utgå, men
« äro så beskaffade, att den andliga bild, hwilken de bakom sin
form förborga, endist repeterar det sinliga och är, emedan den
är satt i det inre, så mycket mera raffinergd och pikant. Det-
retande i detta behag werkar som en reflekterad kittling: så
dansösens grazie, så en Wielands sångmö U).
Men wi återwända till wår undersökning War det skönas
första werkan en sinlig, så öfwergår dock ögonblickligen denna
werkan i en andlig , ty den stöna sinligheten war en af iden ge-
") Deu hår nämnda högsta form as behag är det behag, som Hegel
ester Winckelmann tillägger den ideala stilen (Esth. Syst. Del I.v s. 178),
och om hwiltet den senare säger, att det, «iiksom den himmelska Venus,
- iir as högre börd, bildadt af harmonien, ewigt och oföränderligt som har-
moniens lagar." Det är denna sats, som Vischer närmare utwecklat.
Den andra formen as behaget år den samma, som Schiller uppställer
säsom motsats till wärdigheten. Att Vischer pådenna punkt och endast
i förbigående omnämner behaget, har wäl sin grund i swårigheten för
honom att inpassa det på annat ställe i sitt system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
