Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Det sublima.
skenbart swagare, ty närmare betraktad sträcker den sig icke blott
till föremålets omgifningar, utan äfwen till detta sjelft såsom
ett sinligt begränsadt, i det att hivad som gifwer förentäletådeß
positivitet år den i detsamma werksamma idens magt, hwilken
widgar sina gränser och det slutligen så widi, att den spränger
sitt käril, och om förr ett förbund utan brytning syntes möjligt
emellan båda, så blir det nu klart, att allt förbund på samma
gång är en brytnings och den andra, den negativa formen inträ-
der. Ett högt berg, t. ex., wid sidan af hwilket allt kringliggande
synes litet, tyckes för sig wara positivt sublimt; men i sjelfwa
werket står det materiella i detta berg inegativt förhållande till .
den naturkrast, hwilken engång upptornade massorna med sådan
lätthet, som hade de ingen tyngd. Båda formerna äro sålunda
negativa genom (ide"ns) position, liksom båda äro positiva genom
(bildens) negation TJ. Äfwen då det sublima föremålet äri
2) Det positivt sublima, såsom det af Vischer här är framstäldt, är
det, som man i allmänhet kallar sublimt; men om detta gäller det icke,
att iden deri wäxer lifwer bilden, utan snarare lan sägas, att föremålet
eller bilden tväxer i kapp med iden och icke sättes såsom fsrswinnande
inför idens allmänhet Vischer säger wäl, att i denna sorm är negatio-
nen endast en «stenbart mindre"; ty äfwen i den är det absoluta den s
magt, som werlar det sublima. «En stor man synes i sig framställa den
enskilda personlighetens magt, men den framställer snarare all personlig-
hets magt. Dock bandet emellan det enskilda och allmänna brister, och i
det negativt sublima wisar sig fullständigt den negation, som tiggeri
det positiva« (Vischer §· 86). Detta må så wara; men i och med det att
bandet brister, är också det positivt sublima upphäfdt. Skall det upp-
wisas kunna bestå som sielsständig form —- och det är Vischersmening
— så hade han bort fästa uppmärksamheten derpå, att i denna form det
"skenbara" aldrig särswinner sdr åskådaren. Wisserligen wäckes hos oß,
såsom wid det i texten anförda exemplet om berget, föreställningen om
en allra högsta magt; ty det sublima föremålet, detta öswer all jemförelse
stora, inför hwilket hela omgifningen synes obetydlig, synes oß såsom en
uppenbarelse as det absoluta sjelf. J allt skönt uppenbarar sig wäl den
absoluta iden genom den bestämda, men här accentueras just detta: den
bestämda iden synes här ett med den absoluta. Jnsör det sublima känna
wi oss sjelswa för ett ögonblick såsom sörswinnande3 men icke synes oß
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
