Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 43
absolut lugn eller röjer fränwaro af lif, gäller detta; ty det
sublima kan då giswa sig tillkänna antingen såsom en förutgången
kraftutweckling (lik, tystnaden på ett öfwergifwet slagfält) eller
ock såsom en möjligen förestående, men ännu återhållen kraftut-
weckling (tystnaden före ett owäder); och emedan fantasin till
ett oändligt upphöjer det, som ännu döljer sig bakom föremålet,
werkar ett sådant föremål dubbelt starkare.
föremålet sörswinna för iden Genom en reslexionsakt kunna wi wål
komma till erkännande af, att det gifwes en högre magt, som åsweu ne-
gerar det sublima, men dennaingår icke i det esthetista intrycket. Så
länge föremålet påoß rent inwerkar, sjunker det icke tillhopa. "Bandet
emellan enskildt och allmänt« kan wål bwarje ögonblick tyckas nära att
brista, men det brister icke, och det, att det icke brister, är just, en-
ligt tvår tante, det karakteristiska sör det sublima. Ja, sjelswa den be-
sarade brytningen, långtifrån att nedsätta, snarare höjer föremålet i wåra
ögon. Med råtta förebrår dersör Zeising (Æsih. Vorlesungeu §. 373)
Vischer, att denne som det wåfentligaste kännetecknet på det sublima upp-
ställer "söreteelsens otillräckligt-er att uttrycka iden;" ty på det positivt eller
i egentlig mening sublima träffar detta icke in. Trässar nu Vischers defini-
tion på det sublima icke in på den positiva formen, utan egentligen en-
dast på det tragiska, så synes som om wiiVifchers negatin sublima redan
bade det tragiska, ty om ån uti de former af det negativt sublima, hwilka
wi komma att liira känna, den sörintande magien uppträder som något
sjelf ändligt, t. ex. som trast i det dynamiskt sublima, eller som subjekt
i det subjektivt sublima, så åro de dock alla, enligt Vischers egen åsigt,
endast former af det absoluta, och det wisar sig till slut, säger V., att
det absolut sublima är det sant sublima i allt· Wi skola nedan till
detta återkomma. .
Med denna uppfattning af det sublima, kunna roi icke inse nödwän-
digheten att accentuera den as Bischer deri funna motsägelsen. bestående
deri« att föremålet på samma gång år en uppenbarelse as iden och dock
synes såsom sörswinnande inför idens allmänhet. J det positivt sublima
sinnes ingen sådan motsägelse, åskådaren blir aldrig medweten om föremå-
slets omotswarighet mot iden. J det negativt sublima, der ett sublimt
dukar under för ett ånan sublimare, kan det wål sågas, att en sådan
» motsägelse ligger, men motsatsens båda leder fasthållas icke på samma
gång: hivad wi först ansågo som ett högsta, synes oß plötsligen som ett
blott relativt stort, och ett ännu högre inträder. Emellertid år dock helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
