Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Det sublima-
Äterstår att tillse beskaffenheten af den form, hwilken skall
kunna uttrycka denna dubbelhet, denna motsägelse i det sublima;
ty i formen måste den synas. Då det skönas rena form bestod
uti ett för hwaije lifs-sser noga begränsadt mått för bildens
proportioner, htoiliet mått wäl icke kunde abstrakt bestämmas,
men dock strängt framgick ur iferens egen beskaffenhet, så måste
det sublima deremot gå i oändlighet utöfwer detta mått, men
på samma gång fasthålla det; det måste på en gång wara for-
madt och formlöst. Detta kan åstadkommas på tioenne sätt.
Antingen derigenom, att föremålet-s naturliga formföthåltanden
delwis fasthållas och delwis nppbäfwas, så att skenet af en i
oändlighet fortgående afwikelse uppstår. Ett berg, som genom
brutna, skrofliga linier afwiker från den wanliga ton-formen,
ger genom sin djerswa oregelmessighet för fantasien tillkänna en
nrkraft, som sålunda kan i oändlighet hopa massa på massa; men
Ivore detta slut-intrycket, hade man det långdraget tråkiga, icke det
sublima; den afioikande linien går åter in uti den regelmässiga,
och totatintrycket är det af en på samma gång formsättande och
formen öfwerflyglande urkraft. — Eller ock kan den formlösa
formen tvinnas d–rigenom, att formen i det hela fasthålles, men
ntwidgas så, att de underordnade detaljerna sörswinna. Men
deras synes äfwen, att detta slags sublima skulle wara ett skönt,
om icke jemförelsen med deß oingifning gjorde att det syntes
som ett oändligt; också är iallcniinhet det sublima ett propor-
tioitabegrepp, hwilket drager mycket inom sin sfer, det der, om
det ej syntes så mycket större än omgifningen, skulle falla under
naturligt, att Bifcher wid denna punkt lägger stor wigt: ty hufwudkaraks
tereu på det sublima år, enligt hans åsigt, att bilden negeras as iden,
och dessutom stall ju det tragiska, i hwillet en sådan negation wisar sig,
wara en art, om ån den högsta af det sublima.—
För wår del kunna tvi uti det egentligen sublima (den positiva for-
men) äfwen finna en motsägelse, fast af annan art; wi se den nemligen
deri, att föremålet på samma gång uttrycker både ett bestämdt innehåll
och det allomfattande högsta, på en gång är ett begränsadt föremål och
synes gå utöfweralla gränser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
