Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 45
en annan kategori 3). J båda fallen är föremålet dunkelt, och
dunkelhet är ett kännemärke på allt sublimt.
«) Motsatsen emellan form och "formlöshet" i det sublima synes oß
wara af den art, att den bättre lämpar sig att uttrycka den motsägelse,
som wi (se not. L) trott oß fe i det sublima, än den, som Vischer deri
funnit. Ty formlösheten är icke annat än föremålets skenbara wäxande
utöfwer den manliga formen. Båda de af Vischer i texten omnämnda
fall tyckas oß bestyrka detta; i det sist nämnda. der formlösheten uttryck-
ligen säges uppkomma genom en formens ntwidgning, synes detta tydli-
gen ; der sinnes intet i formen, som antyder ett föremålets förswinnande
inför iden. Jcke heller i det först nämnda fallet finna tvi något dylikt;
är än totalintrycket det af «en på samma gång formen sättande och öf-
werflyglande urkraft," så kommer oß dock icke den deras alstrade formlös-
heten att föreställa oß berget som gentöfwer denna urkraft förswinnande,
utan som ett adequat uttryck as den. Vischer anför som bekräftelse å sin
sats ett annat exempel: "hos en stor man,« heter det, «lyfter sig en eller
annan grundkraft ut ur de personliga krafternas krets, wi swindla inför
det outtömliga, hwilket lemnar hwarje gifwen form bakom sig och synes
widga individens gränser; men individen blir individ, wänder åter till
begränsning, ja till bebos, och nu först, när wi kunna utropa: "så liten
och dock så stor,« är det sublimas intryck sulländadt." Må wara, om detta
utrop gäller oß sjelfma, ej om det gäller det sublima föremålet. Wi för-
mena, att man i det rent sublima icke reflekterar på individens begräns-
ning, tvi tro, att när man kan säga: «han är dock bara en menniska,"
då är det slut med det sublima. Ett annat är förhållandet i det tragiska;
der dukar den sublima individen under för en magt, som är högre än allt
individuell, och der kunna wi bibehålla högaktningen för den förre, äfwen
då tvi twingas att erkänna hans begränsning Deremot kan man på det
sublimas intryck på oß sjelswa tillämpa det nysz nämnda utropet; ty in-
för det sublima känna wi oß i början underlägsna och små, men då
känslan af wår förwandtfkap med det absoluta wåckes, höja wi oß öfwer
den första nedslående känslan, samt medelst och jemte det sublima före-
målet (icke höjande oß öfwer det eller lemnade det som ett förstvinnande
bakom oß) gå wi upp i det absoluta.
De esthetista formalisterna anse källan till denna «willfarelse« — hwil-
ken källa wi funnit i bristen på noggrant angifwen begreppsskiljaktighet
emellan det sublima och tragiska — wara att söka i Vischers sats: "att all
skönhet är personlig;" detta kan ej betyda annat, mena de, än att men-
niskogestalten är skönhetens mått, och emedan gudomen som sublim un-
, dandrager sig mensklig gestaltning, så är det derföre som det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
