Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Det sublima.
De olika huswudformerna för idens förwerkligande ligga till
grund för de olika formerna af det sublima; ty det sublima
måste På olika sätt gestalta sig der, hwarest iden är en med-
weten, och der, hwarest den medwetslöst existerar i tidens och
rummets former; ja, fråga kan uppstå, huruwida i senare fallet
ett sublimt år möjligt.
1. Det objektivt sublima. —
Det; objektivt sublima är det sublima inomden sfer, der
iden yttrar sig blott såsom en omedweten wertan, med andra ord,
det är det sublima i naturen. Allt sublimt, jemfördt med det
sköna, är qvantitativt; men ett är om det, som bestämmer ut-
trycket, är ensamt det qvantitativa, ett annat om de i sitt stor-
hetsförhållande jemförda föremålens qualitet äfwen är bestå-n-
mande. Här, inom det objektivt-sublima, är quautiteten det
bestämmande, och qualiteten medrverkar endast mer-eller mindre
fördoldt.
a. Det sublima i rummet. Waratsjs såiväl som det subli-
mas första form år rummet Det sublima i rummet är an
tingen positivt eller negativt. Den positiva formen uppstår der-
igenom, att ett föremål synes i storlek så öfwergå sin omgif-
ning, att det tyckes utsträcka sig i det oändliga; för att det så
stall kunna synas-, måste icke blott de omgifwande föremålen lemna
en måttstock för deß mätande, utan äswen det sublima föremålets
egen yta hafwa wissa regelbundna, på beståmdt asstånd återkom-
mande, men icke alltför skarpt markerade afdelningar och inskär-
ningar (t. ex. wågorna på hafsytan, fogningarna ’och ornamenterna
kallas gestaltlöst. Detta säges hafwa sin grund i identifieringen as stön-
het och sjålsullt lis (Beseelung). "Wenn Beseeltsein Schönheit wåre
dann müßte jedeg menschliche Jubividuum obne Ausnahme schön sein" .
(Zimmerman o. a. st. sib. 721). — Men Vischer har aldrig sagt, långt
mindre menat, att själ och lis wore skönhet, men wäl att lis eller blin-
tydande derpå år ett nödwändigt wilkor sök skönhet. Att den, som icke
ser skönhet i annat ån den blotta formen, ej kan gå in på denna sats,
år naturligt; men icke beböswer man dersöke sörwrida den·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
