Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 53
metande will, förswinna i hwarandra. Passiouens hufwndform
år wr«eden. Massan år hår af stor betyddlse, t· ex. krigiska
massors wilda angrepp, upprörda folkhopar. Liksom det dyna-
miskt sublima wåcker äfwen denna form fruktan. Men blir
passionen en habituell, ett hela subjektiviteten bestämmande och
i den fortfarande tillstånd, och rigtar sig med inbiten harm mot
något enskildt förhållande (det låga hatet), så kan den wål ännu
synas fruktanswärd, men åskådaren besinnar sig, jemför passionens
ofrihet med wiljans rena frihet samt år dermed på ett»område,
der han icke fruktar affektens hotelse; det fruktanswärda förswins
ner, det sublima blir ett fult.
Wi nämnde wiljansrena frihet; denna, fattad såsom hår
i motsats till passionens sinliga kraft, år abstrakt fri
witja. Rännast yttrar den sig som ett wacklande godtycke. Sub-
jekter, som stå på denna ståndpunkt, åro endast esthetiskt bruk-
bara i sammanhang med och såsom kontrast till högre former af
witja eller till kraftigare karakterer, t. er. Werther, Edward i
"Wahlverwandtschaften".
b. Deu onda viljans sublima. Den ofria passionen
och den abstrakt fria wiljan stodo emot hwarandra som motsat-
ser. Om nu passionen, såsom subjektets omedelbara wilja, utan
att förandligas, upphöjes i deu abstrakta frihetens form, och
derigenont egenwiljan, uppståld som princip, framträder med-
anspråk på att wara allmån och förnuftig wilja, så har man
den falska föreningen af motsatserna eller det onda, den
till princip upphöjda naturgrunden. Det onda år sublimt, om
i det så betydande krafter åro werksamma, att de omgifwande
subjekternas motstånd (ware sig deras wilja är passionerad, wack-
lande eller god, men swag), synes fullkomligt wanmågtigt, och
sålunda det negativa wäsendet i sin spöklika ensamhet synes i
oändlighet utwidga sig och merka. Den onda wiljan står alltid
ensam, ty endast arbetet för ett gemensamt ändamål kan förena
menniskor, då deremot den onda mennistan har intet annat ändamål
än sitt eget abstrakta jag; hon har icke blott de goda, utan
åswen de onda emot sig; ett förbund af onda gifwes wäl, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
