Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 61
och den-naturliga olikheten emellan dessa drifter ligger, sedan de
blifwit ombildade, till grund för olikheten mellan de sedliga mag-
terna. Denna olikhet gestaltar sig till motsats, men i den ab-
soluta iden eller, såsom wi här kalla den, i det absoluta subjektet
är motsatsen uppgången i harmonisk enhet.
Dessa bäda slagets af nödwändighet, den bindande naturla-
gen och den sedliga nödwändigheten, sammansmälta till ett helt;
ty bäda förutsätta hwarandra och utan deras wexelwerkan är in-
tet sedligt lif möjligt. Enheten af dem bildar dä den högsta
nödwändighet, hwilken werkar såsom en af en absolut lag be-
herskad ordning. Ordningen söt-werklig« sig dock endast genom
’en« rörelse, en proceß, men pä ett oöfrverskädligt sätt. Den är
derföre till sin princip klar; men det sätt, den wäljer att fram-
ställa sig, inflätande naturlagen och sedelagen ihwarandra,npp-
tagande och upphäfwande tillfälligheten, det är för menskligt öga
förborgadt, är dunkelt. Äswen sä som denna ordning fram-
ställer sig i ett esthetistt begränsadt helt, der dock den störande
tillfällighetens upphäfwande är förutfatt, synes den dunkel. All
skönhet har wisserligen ett oändligt perspektiv, wisar på det oänd-
liga, men här i det sublima ligger eftertrycket just pä denna
oändlighet; oändligheten är den dunkla afgrund, ur hwilken allt
utgår och i hwilken allt äter upptages. Wäl är del en lag af
den högsta rättwisa, font här herskar, men sättet, hwarpä den
uppenbarar sig, är ett oberäkneligt. —Denna rörelseproceß. genom
hwilken den absoluta ordningen förwerkligas, är hwad wi här
haswa att fullfölja, för att kunna fatta det absolut sublima.
Wi funno, att det sublima subjektet ,icke längre war det
sant sublima och att subjektet war endast en inskränkning, som
det högsta sublima gas sig sjelft och hwilket det äter upphäfroer.
Det högsta sublima är den bakgrund, som war till före subjek-
tet och nr hwilken subjektet framträder Subjektet är fritt, deß
sublima är wisserligen des; eget, sä till wida, som deti sig upp-
, tagit bakgrunden, men å andra sidan gär bakgrunden i oändlig-
het utöswer subjektet, af den har subjektet sitt sublima, sitt pa-
thos (i objektiv mening), till läns. Snbjektet står sålunda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
