Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Det sublima.
härflytande ur det absolut godas källa, är en följd af skulden,
renar få sig och sitt werk och utför detta icke som sitt eget utan
såsom werktyg för det absoluta hela (t. er. folkens stora befriel-
sekrig och de i spetsen för dem stående hjeltar). Men lidandet
kan äfwen fortgå till fullkomlig förstörelse af subjektet och deß
werk; bakgrunden träder då fullständigt fram och blir förgrund.
Men dertned är dock icke subjektets werk fullkomligt upphäfdt;
det upptages i en kedja af följder, hivar-igenom det renas från
all subjektiv ensidighet. Jden iver-kar utöfwer subjektet och den
form subjektet gaf iden, och i denna fortlöpande ioerksamhet
renar den sig frän hwarje formell inskränkning En berättigad
revolution t. er. kan mißlyckas, deß hjeltar kunna gå under,
men den öfwerlefwer sin undergång, fortwerkar osynligt och fram-
bryter äter. Ett esthetiftt helt inäste öppna denna utsigt på
en kommande seger, antyda att handlingen öfwerlefwer sitt em-
piriska flut. Om nu subjektet i sin undergång erkänner sitt li-
dandes rättmätighet och höjer sig till niedwetande om sitt werks
segerrika fortwaro, så har dermed en full försoning inträdt; sub-
jektet sjelft blir i sin död en förklarad gestalt, hwilken före-
lvigad swäfwar öfioer sin graf. Sotn oförgätlig bild är subj-
upptaget i idens lif, och den sluttänslan inträder-, att iden som
absolut subjekt endast werkar genom enskilda subjekter, och att
derföre det trän sin ändlighet renade subjektet är liksom upp-
stäldt i idens Pantheon 9). Detta flottan man icke längre, såsom
Solger, kalla ett ironiskt; «ty den absoluta iden werkar positivt
i denna negation af det ändliga.
9) Här hafwa roi äter en af de punkter, der pantheismens esthetik
stannar ett stycke bakom sitt löste. J ljelfwa werket är det också smärt
att förklara den tragiska försoningen, då det absoluta är en oändlig pro-
greß, i hwilken individen är en förswinnande prakt. "Jndividen gör un-
der och flägtet warar: i slägtet, i nya individer sortlefwa wi" (§. 51):
dessa ord innehålla nycklen till Vischers lösning af dct tragiska. För-
soningen består deri, att individens werl upptages i den absoluta idens
fortlöpande werksamhet, hwarigenom detrenas frän ensidighetz och hwarje
esthetistt helt skall antyda, att handlingen sålunda öfwerlefwer sitt empi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
