Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 65
Hela denna nu skildrade proeeß är Odet eller det Tragis
ska, den högsta af alla det sublimas former, den, i hwilka alla
de andra såsom i deras enhet ingå och hwilken nu wisar sig
hafwa låtit dem såsom sina former gå före sig. Det hörde
nemligen till det sublimas wäsende, att det wisade ut öfwer sig
sjelft; så gjorde enhwar af de föregående formerna och derigenoni
rista slut. Men då det absoluta blott år den abstrakta enheten as werk-
samhetens momentet, så har man ingen borgen för att detta renande
ster; i bästa sall stannar det wid en förhoppning, och endast en sådan
kan antydningen i konstwerket gälla, derest ens alltid en sådan antydning
gifwes. Annorlunda gestaltar sig detta, då det absoluta tänkes som en
de hwarandra korsande ändliga wiljorna öswergripande högsta wilja. —-
Widare, hwad individen beträffar sordrar Vischer med rätta, att den
tragiste hjelten stall direkt eller indirekt erkänna rättwisan as sitt lidande.
Men inseende, att det behöswes mera sör att försona oß med individens
öde, tager Vischer —- märkligt nog — sin tillflykt till en hänwisning på
ett lis ester detta; men då han icke kan antaga någon individuell odöd-
lighet och om ett sådant lis således ingenting kan hafwa att säga, hielper
han sig med en bild, th annorlunda kunna wi icke sattaisörktaringem
att subjektet "blir i sin död en förklarad gestalt, som sörewigad swäfwar
öswer sin gras", "uppställes i idens Pantheon« o. s. w. Den enkla me-
ningen med detta kan ej wara annan än den, att subjektet sortlefwer i
menniskornas minne i en renad gestalt. Och detta, erinrans förgängliga
odödlighet, är sålunda det slutliga försonande i det tragisiaU —- Bättre
säger då Solger: "sielswa uppoffringen är det högsta wittnesbörd om
tvår bestämmelse"· Den sedligt handlande tragiste hjelten har irrat sig,
och han lider irringens straff ; tnen i lidandets skärseld blir han renad
och hans död är ej blott hans straff, men hans förklaring. Wäl ingår
icke i den en direkt hänwisning på ett bättre lis ester detta; men mer
eller mindre dunkelt ligger i slut-intrycket känslan asdet, som Schiller
i "Thekla, Eine Geisterstimme" säger om sin Wallenstein:
"Und er siihlt, daß ihn kein Wahn betrogen,
Als er auswärts zu der Sternen sahz
Denn wie jeder wägt, wird ihm gewogen;
-Wer es glanbt, dem ist das Heil’ge nah·
Wort gehalten wird in jenen Näumen
Jedein schönen, glåubigen GesithL
, Wage du zu irren nnd zn tränmen!"
Ljunggren, Esthet. Systern. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
