Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
i
Det komiska. 77
hela, iden dock är deß lefwande och bildande magt och fortbestår
som sådan, trots det motstånd, sonr göres emot deß bildningsari
bete. Widare, då den fula individen gör anspråk på att wara
skön (fnlländadt uttryck af en ide), erkänner den derigenom det
sköna, erkänner den ide som gällande, hwilken den dock från sig
will utesluta. Dessa båda förhållanden i motsägelsen — det
första ett objektivt, det andra ett subjektivt — uppfattas af det
åskådande subjektet, hwilket här liksom öswerallt är satt i och
med-föremålet, och från åskådaren går medwetandet på ett eller
annat sätt inuti den åskådade fula individen, hwilken äf-
wen år subjekt l). Ty bår denne fule i sin motsägelse idenisig,
så måste detta tomma till hans medwetande, och har han detta
medwetande, fast förwändt, så måste äfwen denna förwändhet
wändas om till den insigten, att det fulas anspråk att wara
det sköna är ett medgifwande af att iden är det wäsentliga och
sjelfständiga innehållet. J det sålunda det fula kommer till
besinning och medwetande om sin egen inre motsägelse, upphäf-
wes det. Den waknade besinningen måste wara en åskådlig,
snäste synas hos föremålet; det är ensordran på hwarje esthe-
tisk akt. Men genom denna reflexion på sig sjelft upphäfwes
icke det fula i den mening, att det äterwänder till skönhet, utan
det blir derwid, att bilden håller på sin esthetiska rätt, gör gäl-
lande sin enskildhet och tillfällighet gent öfwer iden. Jden ne·
I) Sättet,"på bwilket detta ster, kommer att längre fram angifwas.
—,Htir anföra wi efter Vifcher en framställning af subjektets olika för-
hållande nti det stöna, sublima och komiska. Uti det enkelt sköna är objek-
tet, såsom bildens och idens rena enhet, redan färdigt, innan det åskå-
dande subjektet går samman med det, ja iden sitter så djupt och fast, att
subjektet först liksom blir narradt, emedan det, sinligt lockadt, sår se iden
jemte det sinliga, utan att wara derom uttryckligen medwetet· Uti det
sublima är deremot iden i motsats till det sinliga, få att det åskå-
dande subjektet straxt wid första blicken bländas af iden och till ’
och med tillbakaststes. Men i det komiska hinner det åskådande subjektet
framom det åskådade och lösgör-er i detta iden, dold i den lidna rubbnin-
gen. Wi finna redan häraf, att det komiska är den mest subjektiva form
as det stöna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
