Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det komiska. 85
bli föremäl för komisk uppfattning, om man, abstraherande frän
den förstörelse, det anställer, fäster sig wid den sedliga werlds-
ordningen, hwilken, fjelf oförstörbar, wänder förbrytarens förstö-
relsetraktan emot honom sjelf, under det att derjemte förbryta-
ren har och icke kan frigöra sig frän medwetandet om denna det
sedligas oförstörbarhetz sä Mefistofeles, hwilken har ett humo-
ristiskt medwetande oin, att han är en del af den kraft, "die
stets das Böfe will und stets das Gute schasst".
Den goda wiljan är icke, som Hegel menar, att utesluta
frän det komiska; twertom, ju renare den är, desto märkbarare
är den brytning, som nupkommer genom det tillfälliga och ofria,
hwilket smyger sig in uti subjektets inre lif och deß werksamhet.
Ja, ju mera werkligt sublimt föremålet är, desto äktare blir
komiken; ju mera skenbart sublimt, desto obetydligare komiken.
Det positivt pathetiska blir lättare komiskt än det negativt pa-
thetiska, tyswid det senare är swärare att göra sig fri frän
medlidande och fruktan. Äfwen den högsta formen af det sub-
jektivt sublima, det religiösa, kan genom störande tillfälligheter
blifwa komiskt. Dels kan subjektets andakt eller deß werksamhet
i religionens tjenst komiskt störas af inre eller yttre omständig-
heter, dels kan på grund af de motsägelser-, i hwilka det my-
stiska föreställningsfättet inwecklar sig, en religionsform blifwa
löjlig för en bildning, som lemnat denna form bakom sig 7).
Äterstär att betrakta det absolut sublima eller det tragiska.
Det sranistälde sig som en krets af wäsentliga sedliga magter,
’) Skilnaden emellan srivolitet och komik angifwes bär sålunda:
"Den förra förstör icke det falska, som widläder sanningen, utan den tror
icke på någon ande och finner behag uti att framställa allt andligt, isyn-
nerhet det sedliga, som en begärens lögn; under det deremot komiken
blott negerar det uti anden, genom hwilket den giswer sig min af att
springa öswer hwarje begränsning, men drager deß sanning fritt öfwer
i det skrattande subjektet. Det är frivolt, om jag t. ex. sramhäswer det
sinliga i kärleken, i assigt att förneka det andliga uti den. Men komiken
räddar det andliga, i det den godmodigt skrattar ät detta sör den sinlig-
hets stall, som widläder det".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
