Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«-
108 Det komiska.
lan humorn och det objektivt komiska; men sinnes hos honom
det inre djup, som humorn kräfwer, så måste efter lidandet nöd-
wändigt det humoristiska medwetandet hos honom frigöras.
Skall humorn gifwa bestämdt uttryck ät sitt komiska med-
wetande, sä sker detta genom det burleska och quickheten, hwilka
i humorn äro upptagna såsom i deras högre enhet, ehuru de
naturligtwis dock fortbestä som särskilda former. Liksom den
högre bildliga quickheten utelemnade jemförelseformeln emellan
de hopförda heterogena föreställningarna, sä gör äfwen humorn,
ehuru i djupare mening; och den förbinder detta med ironien.
Dä nemligen werlden för humoristen werkligen synes som ett
wäsende, hwarest i hwarje gestalt andra gestalter till möjligheten
äro innehållna, så lätet han i gladlynt förwexling en gestalt
framwäxa eller framstan nr en annan, ja, han griper till bur-
lestens sinliga lössluppenhet, förställer sig sjelf och drifwer bakom
sin mast sitt spel med de omgifwande subjekternas enkla medwe-
tande, förenande quicka infall med det handgripliga i burlesken.
(Shakspeare, Hoffman, Jean Paul, Aristofanes In. fl.) —- Be-
sinnar man, att humoristens dubbel-skimrande medwetande ligger -
till grund för hans werldsäskädning, sä att han i deß ljus ser
allt och uppwisar motsägelse och befängdhet, der det wanliga med-
wetandet tycker allt wara godt, besinnar man widare, att han i
oändliga öfwergängar tumlar om i burlestcns och quickhetens
alla former: fä är det lätt begripligt, att humorn för det wan-
liga förståndet synes wara ett wansinne. Detta sken af wan-
sinne är ocksä ett wäsentligt drag i all humor. Ä andra sidan
förlorar dock humoristen den enkla naturliga blicken in i den
objektiva werlden, emedan han städse utgår frän sig sjelf, för-
djupar sig i sin motsägelse och uppsöker i werlden endast äter-
stenet af denna; hans eget jag, fast icke af sjelfkärlek utan af
sjelfutstrattande, spelar första rollen i allt, hwad han gör och
säger, sä att wäl han sjelf, men icke hans werk är ett helt.
Detta gäller icke blott humoristen som konstnär (Sternes och
Jean Pauls tröttande episoder, pratsamhet, parabaser och in-
blandande af sina egna personer kunna tjena som bewis), ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
