Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasien. 1 8 l
är den enkla, ännu icke symboliska åskådningen af det positiva
och goda i ljuset och af det negativa i mörkret. Deras symbol-
werld är sparsam och det är företrädeswis i djuren (tjuren, en-
hörningen, hästen, lejonet, gripen) de se de enskilda momenterna
af werldskrafterna. Frän dessa symboler fortskrida de till en
enkel mythbildning; men gudarna afbildas icke, endast de spar-
samma symbolerna. Perserna hafwa öppet sinne för den ur-
sprungliga werlden, och genom ämnen, hemtade derut, framställa
de sin fantasis idealwerld. Konungen, hans hof, hans segrar-,
ceremonierna, genom hwilka hans storhet framställes, o. s. w.
äro rätta bilder för Ormuzds rike. En rik hjeltesaga utbildas
här. Detta folks formkänsla är mera afmätt än den indiska,
är lugn, tvär-dig, ädel, representativ och högtidlig; prakt och ma-
jestät bilda grundtaratteren i deß fantasialster.
Samina motsats som emellan den persiska och indiska fan-
tasien finna tvi emellan den semitiska och den egyptiska. De se-
mitiska folkslagen utwecklade för stor werksamhet, för att kunna
wara betydande som esthetiskt fortnbildande. Deras religions-
föreställningar woro karga, samt pä en gäng wildt utswäfwande
och melankoliska (den okysta limgamstjensten, qwinnans prosti-
tution), hwarförc ock alla deras bilder woro gräsliga; men genom
föreställningen om en döende och äteruppstäende gud (Adonis, .
Melkarth) föra dc öfwer till Egyptierna. — J den Egyptiska
fantasiens alster se wi Indiens drörnwerld förstenad; gäsningen
har lagt sig; det tnmultuarista och wildt utswäswande har un-
derordnat sig mått och regel. Märkligast hos Egyptierna är,
att man hos dem finner föreställningen om en döende gud och
en dom efter döden. Osiris, den döende guden, är wisserligen
den sjunkande Nilen, den nedgäende solen, men har derjemte en
sedlig betydelse, är grundläggaren af sedlig ordning, af staten
o. s. w., liksom Typhon, hans fiende, är.ej blott den härjande
ökenwinden, utan äfwen det ethiskt onda. Ofirisi död måste
derföre icke hafwa blott en naturbetydelse, och man finner honom
också igen i ett rike af andar såsom domare öswer de likaledes
« sin sinliga död öswerlefwande menniskorna. Hade nu Egyptierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
