Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
« 182 Fantasien.
i ett begrepp kunnat sammanfatta denna rörelse såsom en,
hwilken genom negation af sinligheten föret till sann sedlig in-
nerlighet, så skulle begreppet om andens oändlighet, om person-
ligheten för dem hafwa uppgått, deras religion skulle icke mera
warit någon naturreligion. Men naturgrunddraget stod qwar,
det hela uppfattades blott som något sinligt, döden som ett naket
faktum sick ett absolut wärde, och liket, icke den öfwerleswande
anden, blef helighållet. Det är en stor sanning, att man måste
bildligt dö för att ewigt wara; men det är en sorglig sörwrids
ning af denna sanning, att det är det obildliga döendets döda
residuum, som har det blifwande wårdet. Derföre går det en
liklukt genom hela den egyptiska konstwerlden, deß gestalter synas
som förtrollade-, bundna i dödssömn, just då de wille taga ut
steget till frihet. Ju närmare egyptierna woro att finna per-
sonligheten och dermed äfwen den Inenstliga skönheten, desto star-
kare faller i ögonen deras stannande wid trösklen. De anstränga
sig fåfängt att finna ordet till gåtan; med betänksamt wal ut-
söka de sina symboler-, de lägga symbol i symbol, den ena betyder
och hänwisar på den andra (solen, Nilen, året betyda hwarandra,
Osiris betyder dem alla, men han är åter person, hånwisar på
åkerbruket, år dödsdomare, oa) återigen betyda Nilen, solen,
. året Osiris o. f. w.). Men fåfängt, gåtan blir olöst, och så
får det hela en gåtolik karakter. —- Sina symboler Ivalde egyp-
tierna helst bland djuren; men på samma gång dyrkade de
äfwen djuren i dessas omedelbara naturlighet, woro setischdyr-
kare och förenade sålunda alla former as natnrreligion, de
gröfsta och de högsta. «
Det judiska folket bryter med naturreligionen, ehuru det
ännu af den bibehåller en rest. Deß werldsåstådning upphäf-
wer nemligen naturgrundlaget och dermed äfwen symbolen och
mångguderiet. Gud är en och är en sedlig ande, men han upp-
fattas i mensklig gestalt, ehuru han ej som sådan sår afbildas.
Han står utom werlden och skild från den. Werlden är wäl
hans werk, men sätter emot honom sitt egensinne, och endast ge-
nom ett formelt råttsfördrag äro de med hwarandra förbundna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
