Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasieu· 183
Här återfinner man den orientaliska dualismen, fast i ny form.
Hela denna werldsuppfattning är en sublim. Menniskan har
blifwit personlig, och menskliga skönhetens område är således för
denna fantasi öppen, men då det icke war menniskans yttre,
utan företrädeswis det inre lifwet, det kämpande hjertat, som
intresserade judarne, sä blef deras fantasi icke bildande, utan
sensitiv och närmare bestämdt sensitivt diktande (lyrisk). J denna
diktart besjöngo de skaparens herlighet, lagstiftarens helighet
och menniskans längtan efter försoning. Dock öfwergick den
diktande fantasien äfwen i en mera objektiv form (en episk),
upptog och behandlade den wanliga menniskowerlden och naturen,
men det skedde dock alltid med uttrycklig relation på gudomen.
Den wanliga werlden höjdes till en ideal genom underwerket,
hwilket här först upptraderz ty först judarne,-h1vilka kände
kansalitetslagarue och sammanhanget inverldsloppeh kunde i
dessas upphäfwande se något underbart. ,
b. Den grekiska fantasiens klassiska ideal. Gre-
kerna, det sinligt sedliga folket, höjde naturreligionen till ethisk
religion, symbolen till myth. Polytheismen qwarstär, men na-
turgrundlaget, hwarur de många gudarne uppwuxit, tränges i
bakgrunden, och den sedliga betydelsen framarbetas allt mera och
mera. Emedan det nu är fullt alwar med denna betydlse, blir
den en persons själ och wilja och kan som sådan äfwen genom
åskådningen uppsattas; guden blir en med hela kretsen af mensk-
liga känslor och intressen fyld personlighet, hwars kroppsliga
yttre tyder sig sjelft. Dermed är då det symboliska förhållandet
— slut, guden är icke mera en devis, uppsatt pä en lifssser; nu-
mera har den genius med menniskogestalt, som Orienten anade
i naturföremälet, trädt ut ur skalet, står pä egna fötter och
frågar icke mera ester sin härkomst; han tyder sig sjelf, han är,
hwad han betyder, och denna hans betydelse är hans lidelse,
hans ändamål. Poseidon t. ex. betyder icke mera hafwet, Utan
hafwet är en ande och denne ande är Poseidon. De sedliga
formerna äro flera och rikare än i Orientenz och guden kan
omfatta dem alla, fastän han alltid har blott ett hufwudända-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
