Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Fantasiem
sig i menniskolifwets inskränktare sferet och gifwer dessagällaude
rätt inom konsten. Privatlifwet, som eljest i antiken trädde så
mycket tillbaka, blir nu intressant; enskilda äfwentyr, kärleks-
historier och familjelif m. m. bliswa fantasiens stoff; till och
med landskaps-skönheten blir bemärkt. Den bildande fantasiers
undantränges af den sensitivt diktande, hwilken behandlar dessa
ämnen dels på ett sinligt passioneradt sätt, dels äter på ett
känslofullt wemodigt, fä att hon antingen uppsöker den objektiva
lifsformens lycka i undangömda, frän den förderfwade werlden
tillbakadragna kretsar eller ock klagar öfwer njutningens korthet.
Det är idyllens, romanens, elegiens tid: landskaps-, porträtt-
och genre-måleriet spira fraln. För öfrigt ligger det denna
rigtning nära att förirra sig i sinlig yppighet och fulhet samt
att söndra tänkandet frän fantasiens formwerksamhet. Men äfwen
negativt fattas och behandlas den ursprungliga werkligheten,
och det pä ett sätt, som redan ligger utom det esthetiska gebitet.
Frän den förderfwade werlden drager sig subjektet tillbaka i sig,
jemför werlden med den sanna iden och uppwisar werldcns för-
wändhet antingen med straffande alwar eller ock ironiskt genom
att komiskt upplösa den (satiren). Ännu ett steg, och det bild-
liga nedsättes till ett blott medel för underwisning och förma-
ning (lärodikten). Fantasien blir desorganiserad, hwilket syn-
nerligast synes, dä den ännu som bildande wisar sig werksam;
den förråder dä huru den helt och hållet förlorat sormsinne och
känsla för proportioner; byggnadskonst, plastik och måleri under
sista kejsar-tiden bewisa detta.
b. Den fantastiska subjektivitetens ideal eller medel-
tidens romantiska fantasi. Medeltidsfantasicn afhjelper den
mosaiska monotheismeus brister genom det sanna, som ligger i
polytheismen. Judendomens hufwudbrist war nemligen den ju-
ridiska karakteren hos deß gud, hwaremot polytheismen, särdeles.
hos grekerna, war en det städse närwarande gudomligas wänliga
förmedling med menniskorna. Nu uppgick för medwetandet idön
om menniskans försoning med gud, iden om det absolutas rena
närwaro såsom den ande, hwilken inifrån sätter werlden i rörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
