Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målarekonsten. 267
stiken på det enkelt skönas ståndpunkt, så står måleriet på det
sublimas och det komiskas, och liksom den förra uppfattade det
sublima och det komiska från det enkelt skönas ståndpunkt, få
kan man i wiß mening säga, att i måleriet ett motsatt för-
hållande eger rum. Detta will då med andra ord säga, att den
direkta idealiseringslagen, enligt hwilken den enskilda gestalten
måste wara skön, har lemnat platsen åt den indirekta ideali-
seringslagen, enligt bwilken det sköna framgår ur en sam-
werkan af en mängd gestalter, hwilka icke hwar för sig behöfwa
i enskildheter wara sköna, och enligt hwilken det ligger i kon-
stens intresse att stegra gestalternas uttryck genom att sätta det
i ett wißt mißförhållande till formen. Dock är dermed icke i
måleriet den direkta idealiseringslagen undertryckt, utan, fastän
underordnad, fortbestår den dock. Den indirekta idealiserings-
principen innebär ett förbud att gå in på den plastiska skön-
hetens område; men å andra sidan kan just fasthållandet af
principen förleda till glömska deras, att måleriet dock ännu
är en wid rummet bunden konst och icke får gripa in i de kon-
sters uppfattningsfätt, hwilka framställa den verkliga rörelsen
(musik och poesi). Men wid den bildande konstens gräns står
dock måleriet; ty är än o ektiviteten det bestämmande grundla-
get, få har dock redan den subjektiva rörligheten med sådan
styrka brutit in, attden endast behöfwer taga ett steg till för
att bryta igenom och få öfwerioigtem Detta wisar sig i konst-
werket genom de ofwan utwecklade grundegenskaperna; hos konst-
nären synes det dels deri, att han innerligare än skulptören upp-
tager werlden i sitt inre och upplöser deß objektivitet i sin sub-
jektiva stämning för att åter objektivera den som en andligt
genombildad och genomarbetad, och dels deri, att hans indivi-’
dualitet kan göra sig mera gällande så wäl i det friare walet
af ämne, som i möjligheten af en mångsidigare uppfattning
utaf samma moment; hos åskådaren slutligen wifar sig denna
subjektivitetens större kraft deri, att hans egen subjektivitet ome-
delbart och innerligare tager del i njutningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
