Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesien. 337
båda accentuera sin sjelfständighet, men äfwen derigenom så
mycket innerligare sin förening. Yttringarne deras äro, att t. ex.
orden och versfötterna icke sammanfalla, att vers- och ord-accent
ej äro förenade, att meningen ej slutar med versen, utan genom
den afbrytes och fortsättes i en annan vers (enjambement)
m. m. Deklamationen utjemnar delwis denna strid, men gif-
wer ock å sin sida nytt lif ät motsatsen och förlänar rythmen
en ny musikalisk klang.
Den stora motsatsen emellan de båda stylrigtningarne,
hwilken wi funnit genomgå hela konstläran, inträder inom det
rythmiska gebitet i skarpt utpreglad gestalt. Med förbigående
af den äldre orientaliska poesien, hwilken endast wisar dum-eck-
lade frön till rythmik, wända wi oß genast till det klassiska ide-
alets direkt idealiserande plastiska styl, hwilken hos grekerna
Uppträdde i fulländad gestalt. Till grund ligger ett system af
taktarter, hwilket anwändt pä ett språk, hwari qvantitetsåtstills
naden (förhållandet af längd och korthet) är fast organiskt hop-
wnxen med stafwelsernas kroppar, förbinder sig lagenligt med
just denna qvantitets princip, uppoffrar ordaceenten och skapar
olika metra med olika karakterer, bildande fä en fast konstord-
ning, hwari spräkkroppen med sin prosodis naturlag fogar sig.
Sä uppkommer en sjelfständig werld af en organisk, formel
skönhet, hwilken blir lefwande förenad med musiken och i de
konstrikare formerna af den högtidligare lyriken äfwen med sig
förenar dansen.—J motsats till detta står den karakteristiska
skylens system, ntbildadt af tyskar och skandinaver. Det är ett
system af accenter, som icke med qvantiteten har att skaffa;
vers-accenten sammanfaller med ord-accenten och kallas höjning;
de oaccentnerade stafwelserna kallas sänkningar och räknas icke.
Här mätas icke stafwelserna, de wägas. Emedan höjningen till-
kommer grundstafwelsen, så blir uttrycket, begreppet, här det
herskande. Under sin utweckling har den tyska och äswen den
skandinaviska diktkonsten tillegnat sig det klassiska pä det sätt,
att höjningarne gälla som länga och sänkningarne som korta,
samt båda räknas. Men då nu derjemtedrdens naturliga
Ljunggren, Efthet. Systear. 11. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
