Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 Poesien.
längdmått göra sig gällande, olika grader af betoning inträda,
accenten i sammansatta ord ändrar plats, och menings-accenten
samt ord-accenten korsa hwarandra,, uppkommer deras en bild,
som ej har den klassiska rythrnikens normala proportioner och
plastiska skönhet, utan hwars kropp är upplöst och genombruten
as den anda, som i den röret sig. — Donna brist på plastistl
skönhet fordrar en ersättning, och den är gifwen i det mäleriska
rimmet, mera befryndadt med musiken.
Kompositionslagarne för poesien kunna endast behandlas
i samband med läran om poesiens grenar, emedan kompositions-
sättet är ett annat i hwarje gren. Äfwen hufwudmomenterna
af denna konsts historia inslätar Vischeni läran«om arterna
och framställer dem icke sjelfständigt säsomide ösriga konsterna.
Poesiens grenar.
Som högsta indelningsgrnud uppträder här med full be-
stämdhet fantasiens uppsattningssätt, således konstnärens förhål-
lande till objektet. Den diktande fantasien ställer sig pä den
bildande fantasiens ståndpunkt och frambringar sä den epi;s,ka
formen, hon ställer sig pä den sensitiva fantasiens ståndpunkt
och skapar den lyriska, samt helt och fullständigt pä sin egen
ståndpunkt och skapar den dramatiska formen. Indelningen
efter ämnen blir trängd ät sidan, poesien har egentligen blott
ett ämne: menniskan; och denna betraktas för hwarje gäng frän
en annan sida. Men emedan den förändrade uppfattningssidan
förer sned sig ett sörändradt förhållande till stoffgebiten, sä om-
fattar skalden af dem en gäng mer, en annan gäng mindre, sä«
kan t. ex. epos upptaga landskapet och djurlifwet i större om-
fäng, än dramat förmår. Men huru mycket eller huru litet
skalden upptager, är menniskan dock alltid refererad pä naturen
och sin omgifning, och poesiens innehåll är derföre alltid hela
werlden. Men ej blott konsternas system repeterar sig i poesien,
utan äfwen esthetikens hela system, ithy att wi i epos hafwa
det naturskönas objektivitet, i lyriken fantasiens subjektivitet och
i dramat bädas fylda enhet i konsten. Ett poems onifängsgrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
