Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 Poesien.
färdigt och assöndradt frän subjektet, det är som hade det gjort
sig sjelft; men skalden är dock den, som berättar det, han står
bredwid med sin staf och wisar bilderna, den ena efter den andra,
som wore de stulptukwerk eller mätningar. Skalden wet dock
icke om sitt werk som sitt eller träder åtminstone icke fram med
anspråk på att det är hans; det synes hafwa och föra ett sjelf-
ständigt lis-
Af detta förhållande, att ämnet skall framställas som ett
förflutet, är skaldens hela werldsästädning betingad. Liksom all
poesi har äfwen den episka till uppgift att framställa personlig-
heten, handlingen, det inre lifwet. Men i epos är handlingen
len-försluten. Wid sitt första framträdande synes hwarje hand-
ling som en ursprunglig, endast frän sig sjelf utgående; men
dä den är en aislutad och förfluten, så att ingenting mera i
den står till att ändra, sä har den ock bliiwit en nödwändig;
man ser tillbaka, öfwerstädar den i sitt sammanhang, man sö-
ker och finner motiver, som utifrån och inifrån på den inwer-
kat och hwilka sammanhänga med andra motiver; man ser framåt
och sinnet handlingen sjelf wara orsak till andra werkningar.
Så inträder den i raden af alla andra orsaker-och werkningar,
hwilka som ett helt endast äro det enkla uödwändiga warats
rörelse, med ett ord, handlingen sär formen af en tilldragelse,
ställes under warats, substantialitetens ståndpunkt. Handlingar,
hwilka tydligen bära karakteren af att revolutionärt genomstära
det bestäendes trådar, äro icke något episkt stoff, icke heller hjel-
tar, hwilka isolera «sig frän massan och gå sin egen wäg för
att bryta nya banor. Husrpudpersonem hjelten, handlar wäl
sjelfständigt; men hur fritt och friskt han af inre motivet än
må handla, gör-er dock uppfattningens karakter, att hans sjelf-
ständighet synes blott som en led i den allmänna komplexen.
Den episke hjelten simmar ined starka armar, men icke emot,
utan med ström-men; den watt enmassa, han tlyswer, uppbär ho-
nom sjelf· — Äfwen wiljans inre proceß assiöjarwisserligen
den episka poesienz men denna inre proceß synes här mera som
bestämd utifrån, andens werk synes som ett naturwerk. Är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
