Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesien. 341
ån icke alltid gudar, hwilka uppträda, såsom då i Iliaden
Athene hejdar Achilles, så är det omständigheter, allmänna lifs-
magter, moraliska nödwändighcter, hwilka som naturnödwåndigs
heter inwerka på det inre. Och den episke hjelten bör derföre
framställas som en allsidigt receptiv, i många förhållanden till
werlden stående och i dem sig rörande hel menniska. Af
grundbestärnningen följer widare, att hjelten icke uppträder iso-
lerad, utan att hela massor samwerka till ett ändamål och sam-
werka instinktmessigt, så att de följa, utan att göra sig klart
reda för, hwarföre de så göra. Genom denna massa personer
delas handlingen i en mängd underordnade handlingar, emedan
bland så många olika personer särskilda ändamål framträda som
motivet för bihandlingar· Jemte menniskan och i sitt förhål–
lande till henne gör sig åswen tillwaron i hela deß bredd gäl-
lande samt upptager intresset lika mycket som hon; så fram-
träda samtliga kulturfortnerna, äfwensom naturen, och intaga
stor plats inom denna diktart. Epos får derigenoin en wiß
likhet med genren. — Med detta rika innehåll kan epos fram-
ställa en hel werldsbild, ett nationallif, en tidsålder i hela deß
mångfald. Uttryckligare än andra konstformer förmå, gifnier det
sålunda en totalitet, en spegel af hela menniskolifwet, uttryckli-
gare, emedan det omfattar så mycket och derföre kan med bredare
hand wisa ut på det omätliga helas oändliga perspektiv. J
denna werldsbild herstar ödet, dock i annan form än i dramat;
ty då det der framspringer som den ur hjeltens fria handling
fframgående oundwikliga följden, så är ödet hår ett resultat af
en mängd yttre orsakers dunkla samwerkan med den menskliga
wiljan· "Det förlorar sig i det allmänna", som Jean Paul
säger. Tillfålligheten har derföre hår stort spelrnmz menniskan
är hår ett naturens barn och hon kan icke beklaga sig der-
öfwer, att naturlagarne irrationellt korsa hwarandra; det är i
sin ordning om en eller annan olycka träffar henne utan ethiskt
sammanhang, och hon kan fröjda sig öfwer en lycklig slump,
utan att ängsligt söka deß samband med sin förtjenst; lifwets
goda skattas här icke mindre än det ethiskt goda. Det är nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
