Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesien. 349
v nppwisa dikter af werldsligt reumatiskt innehåll, hwilka dock
äro barn af en fullt mogen konftbildning Den ena af dem,
Ariostoö "Orlando Furioso", förflygtigar med snillrik ironi den
romantiska sagan och är mera en episkt utwecklad längre saga,
än ett epos. Den andra, Tassos "Giernsalecnrne Liberata",
anknyter de romantiska sagorne till en stor werldshistorifk hän-
delse, korstågen. Skalden har wäl enthusiasm för sitt ämne. men
det är dock något gjordt i denna enthusia6m, hwilket kännbart
förråder sig; detta jemte hans pathos för glatt formfkönhet göra
att wi ofta mötas af kyliga flägtar. Föröfrigt äro båda mer
lyriskt musikaliska, än ett epos medgifwer; intet af dem är
ett·äkta.
Den karakteristiska stylens eller det moderna epos:
Romanen Den moderna tiden har wisserligen gjort försök
med nya religiösa epos (Klopstocks och Miltons), men sägas kan,
att den i det gamla epos’ ställe har satt romanen. Jcke den
Inytljiska, Underfnlla, utan den af erfarenheten wäl kända werl- -
den bildar romanens grundlag. Romairens skådeplats är den
prosaiska werldöodlingen, och i den söker skalden frammana en
wiß idealitet på flera olika wägar. Antingen förlägger han
handlingen till en tid, dä prosan ännu icke eller endast föga her-
skade, eller ock uppsöker han gröna fläckar-, poetiska ställen, midt
i prosan, eller låter han ur själslifwets djupa afgrunder blixtar
af idealitet frambryta, hwilka uppwäga den prosaiska werklig-
heten, eller ock helt enkelt uppfinner han öfwertaskande händelser,
hwarwid dock romanen käkar i fara att förlora sig i det roma-
neska med deß i sedligt hänseende betänkliga inwerkan på läsa-
ren, eller slutligen framarbetar han det ideala nr prosan. Ro-
manförfattaren är mera sjelfmedweten uppfinnare än den epi-
ske skalden och han kan’ äfwen fritt fingera huflvndinnehållet,
ehuru detta förfarande icke fär utesluta den episka naiviteten.
—- Rornanen har icke till innehåll ett stort nationalföretag,som
gifwer en werldsbild i historisk mening: men den episka fordran
på totalitet fyller han dock, ehuru blott med afseende på kul-
turtillftänden. Derföre har ock romanen mera genrekarakter än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
