170. Harald och Unge Thor.

Enligt alla inre kännetecken en af våra äldsta folkvisor. Bör, i en möjligen blifvande ny upplaga af detta arbete, upptagas främst bland dem, som besjunga qvinnorof. — Tvenne upptäckningar häraf finnas uti kongl. riksarkivet i Stockholm, bland en bundt handlingar med påskrift: Consistoriernes och Pastorernes Berättelser om Adeliga Grafvar och Historiska Minnesmärker, aflemnade 1753, 1754, N:o 126. Den ena uppteckningen är nedanföre aftryckt, och varianterna tagne ur den andra, hvilken saknar första versen af sången. Deremot har densamma en vers mera in i texten, här införd såsom vers. 9. * <poem>1. Unge Thor sitter på Vongaberg, Ther lefver han i stor ära; Så löndeliga får han bod, Ifrån sin hjertelig kära. The Vongebergs män, the taga sig brud med stor ära!</poem> <poem>2. Harald han sitter uppå Ramshäll, Han låter<footnote>Han låter båd'.</footnote> brygga och baka, Unge Thor<footnote>Kallas öfverallt Tobl.</footnote> sitter på Vongaberg, Han achtar at taga hans maka. "The Vongebergs män, the<footnote> Ty Vånga-bergs män de.</footnote> taga sig<footnote>Öfver allt: sin.</footnote> brud med stor ära!</poem>