Bruket af danslekar är urgammalt i Norden, och måste vara det, så vida den här ofvan anförde tanken om deras ursprung icke är origtig, Redan Sturlunga Saga berättar om ett gästabud på Island, år 1119, vid hvilket, bland andra förlustelser, äfven förekommo lekar med dans *), och på ett annat ställe i samma saga omtalas * 2), att en vid namn Thord ”qvad ljudligen denna dans:” Minar ero sorginar thungar som bly. (Mina sorger äro tunga som bly). Nämnde folknöjen hafva ock bibehållit sig på Is- land, och kallas der vikivakir (se nedanf. s. 188). En- ligt den beskrifning man ger om dem, utföras de på samma sätt som våra ringlekar, med ledning afen visa, sjungen af de i samqvämet deltagande3). Inom Sverige äga de, högst sannolikt, en lika, om ej högre ålder, än den ofvanföre angifna. Man har åtminstone ingen anledning att här antaga för dem en sednare uppkomst, framför allt vid betraktande af det ') Thar var glaumr ok gledi mikil, skemtun god ok margs- konar leikar, baedi dansleikarglimr ok sagna skemtun. Sturlunga Saga; Del. I, kap. 13. 2) Sturlunga Saga; Bd. II, Del. I, s. 317. 3) Ludicra exercitia, in quibus animi relaxatio magis spectaba- tur, quam roboris experimentum, saltationes fuerunt musicre, ut staticuli et orbis saltatorius. Staticulos voco saltationem ad statos musicos contentam; quaj carmen vel cantilenam, quasi prreceptum saltandi adliibet............ Orbis saltatorius viris et fseminis alternatim incedentibus constabat et quo- dammodo intersectis et divisis. Arngvimus Jonas ^ Cry- mogsea Rerum Islandicarum. Hamburgi, 1618; s. 57.— Imellem Optogene opföre de Viki-Vaka, det er et Slags Sang af parrede Mandfolk og Fruentimmer, der holde hinanden i Hamderne, og synge Yiiser, som skulle passe sig paa hin- andens eller fadles Tilstand, af adskillige Melodier. Olaf- sen1. c.; s. 351.