Så väl ibland fattig, som ibland rik, Hvar skall man en trogen vän finna. Ty det är ingen i verlden till, Som vet af sorgens klagan, Förutan den som henne bär, Hon tvingar honom nätter och dagar. 6. Jag är allt som en liten fogel, Som sitter på liljeqviste, Så långt ifrå by, så högt under sky; Gud nåde den sin maka bortmister. 7. Jag är allt som en liten fisk, Som simmar på hafsens grunde; När andra små fiskar gå till leks, Så yppas min sorg märgelunde.