21. Ben Huldas JLof. Åftryckt ur Harald Olufssons W i sbok. En annan uppteck- ning anträffas i GfUenmärs Wisbok, hvilken saknar stro- ferna 3, 7—9. De vigtigaste afvikelserna ära anförde ur Gyl- lcnmärs. 1. O sommar tu kommer medh myckenn dygd1), Medh örter och så medh ähre2), Medh löff och gräss och foglesong, Änn 3) gläder iag migh tess mere. Enär 4) iagh kommer ther minn käriste hon ähr, Och iagh henne seer, Tå yppes min glädie tess mere. 2. Minn glädie honn yppes mong tusend foldli, När iag minn kärist kann finne; Honn haffuer migh löst aff all minn tuångh, Thenn ädele och dygdesamme pijge 5). Orist giffue henne bade glädie och frögd, För myckenn dygd, För hwar thet sinnett 6) iagh teneker på henne. D fröjd, 2) gröde, 3) Ty 4) Ehvar s) Jag hafver henne i mitt hjerta så kär, Hvar hon är ute eller inne. s) den stund.