linka till!” — Derefter återkommer hon, är lika halt och dålig, förnyar sina böner och tar gåfvan, så länge någon är qvar af hönsskaran. — Lekens hela värde be- ror af skickligheten hos fru Sole och gumman, att ut- föra sina åligganden. 29. P i p p la Höns. Känd i de flesta Svenska och Finska landsorter. Alla i leken deltagande lägga sina pekfinger i nå- got knä, eller på ett bord. Den som anför leken {pipp~ larj sasom det kallas), vidrör dem hvar i sin ordning, och uttalar dervid ett af nedanstående ord för hvarje finger. Pippla höns! Mina små, grå höns Gå i bondens [grannens] lada, Göra (stor) skada; Bita strå, Lägga i vrå! Brun stut, Knäpp ut! Vinna, vappa, Källe tappa! Dig bor åt dörren lacka! Lacka sta! Den, på hvars finger sista ordet föll, går åt dör- ren. Pipplaren ger nu, åt en hvar af de medlekande ett namn, t, ex, riddare, knekt, häst, kopparslagare,