D. Drager i hjertat in, fäster i sitthjerta, lägger på sinnet, (s. 92). Dunkis , ett godtyckligen bildadt ord. Dj'Sd-> egenskap. Lat. virtus. (s. 51). E. Ellest, eljest. Epter, efter. — Versen': Hon hafver sig ej epter, synes vittna om något uteglömdt ord i handskriften. Sådan den nu före- finnes, tyckes meningen deri ungefär vara: hon följer icke mig, eller: hon har öfvergifvit mig. (s. 88). F. Fachter (Danskt ord), åtbörder, sätt att föra sig. Har i Sv. öfvcrgått till det missbilligande ordet: fukter, upptåg, (s. 69). Faltj hafva, egentl. hafva till salu; deraf: utbjuda, och slut- ligen: visa sig svag för. (s. 32). Fnask, hvareviga , prov. grand, hvareviga grand, det allra- minsta. Funkar, troligen skriffel, i st. för junkrar; i fall man ej vill anse det vara ett substant. härledt från prov. ordet funka, pråla, skryta, (s. 64). Fuus , hastig, hastigt, skyndsamt. Isl. fus. (s. 127). Fånga, få, erhålla. Isl. fånga. Förifara , fara före, förut; skynda före andra. (s. 373). Förlisa, förderfva, göra olycklig. Goth. forlyasan. (s. 52). Förning, hvad^ gästerna föx’a med sig, såsom bidrag till und- fägnaden på bröllop, m. m. Är allmänt bruklig i de Sven- ska landsorterna. Förut, förut. G. Gaharter. —- Galliarde var en fordom hruklisr Fransvsk dans. (s. 67). 3 Gatom, vi (imperf. af gitta), vi ernade, ville, kunde. Af Isl. géta. (s. 131). Gillie, gilja, fria. Isl. gilia. Gladelin, gladeligen. Glömme, gå af, gå ur minnet, (s. 48). Gnasla, Gnattra, prov. gnissla. Gnida, efter, prov. gno efter, skynda efter. Gnittra, se: Gnasla. Gry-, gny, buller, (s. 27). Gata, värda, sköta. (s. 156). Gömme-lamm, rättare gimmer-lamm, mor-lamm, års°ammalt lamm, bestämdt till afyel. Isl. gimbur, gimbrarldrnbfs. 343).