Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsmetoder m. m. - Översikt av studieområdets geologi och topografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSIKT AV STUDIEOMRÅDETS GEOLOGI OCH TOPOGRAFI. 9
sommarlägvattenstdndet. Det är detta, som i det följande för korthetens skull benämnes
lågvattenståndet (förkortat: l.v.st.). Arets högvattenstånd inträffar för det mesta under
vegetationsperioden i slutet av april—början av juni, någon gång dock även under hösten
eller vintern (december—januari). Med högvattenstånd (fti.v.st.) menas i det följande i
överensstämmelse med det ovan anförda vegetationsperiodens högvattenstånd. Också när
regelbundna vattenståndsobservationer saknats, har jag understundom approximativt sökt
fixera de ifrågavarande gränsvärdena med ledning av strandlinjer, lavränder och de
nutida växtformationernas vertikala utbredning över huvud (jfr Sernander, 1910 a s. 61,
1912 b, s. 870 ft’.).
För att underlätta orienteringen sättes vid alla behandlade kärr och mossar inom
parentes en siffra motsvarande samma siffra å översiktskartan och tavlorna ävensom de
sistnämndas n:r. A några specialkartor inne i arbetet äro de undersökta kärren och mos-
sarna utmärkta med svart.
c
A samtliga å tavlorna upptagna profiler är proportionen mellan höjd- och längd-
skalan densamma, nämligen 4 : 25. Åven den absoluta skalan är i huvudsak densamma,
ehuru för ett par av tavlorna en obetydlig förminskning av utrvmmesskäl blivit
företagen.
När undersökningar vid samma sjöar företagits vid skilda tillfällen, hava höjd-
bestämningarna på olika sätt noggrannast möjligt reducerats till samma nivå.1
Översikt av studieområdets geologi och topografi.
Det område, varöver mina i det följande relaterade forskningar sträckt sig, omfattar,
som nämnt, Stångåns och Svartåns vattenområden. Det når från Motala ström i norr till
Emåns vattenområde i söder samt nära nog från Vätterns strand i väster till 5 å 7 mil
från Östersjökusten i öster. Större delen av detta område intages av ett högkuperat ur-
bergslandskap, utgörande det småländska höglandets nordostliga utsprång. I sydväst,
närmast centrum av detsamma, är landet högst med höjder nående upp till och över
300 m. över havet. Mot norr sänker sig landet ned mot det medelsvenska sänknings-
området, och landskapet erhåller en mjukare prägel av de lersediment, som här i stor
utsträckning dölja morän- och berggrunden.
En första blick på de topografiska kartorna över dessa trakter visar, huru NNV—
SSO-riktningen förhärskar i landskapets fysionomi. Bergssträckningar och dalgångar och
därmed sjöar och åar hava liksom åsarna i allmänhet sin längdutsträckning i denna rikt-
ning. Stundom blir dock en mer utpräglad nordsydlig eller NV—SO-lig ävensom väst-
ostlig riktning framträdande. Dessa förhärskande drag i topografien betingas i främsta
rummet av i dessa riktningar gående förkastningar och sprickbildningar (jfr t. ex. Gavelin
1 Vid sjöar, där regelbundna vattenståndsobservationer göras, såsom vid Järnlunden, Asunden och Äm-
mern, har denna reduktion fullt exakt kunnat ske. I några andra fall, såsom vid Södra Erlången, Juttern och
Krön, har det approx, låtit sig genomföras med ledning av vissa konstanta lavräuder, vattendjupet i avloppet
o. s. v.
2—171148. S.G.U. Ser. Ca. N:r 16. Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
