Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Översikt av studieområdets geologi och topografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 UNO SUNDELIN.
1912, s. 4). Sekundärt böra dessa hava influerat på isens rörelseriktning och därigenom
på rullstensåsarnas och moränryggarnas sträckning.
Berggrunden utgöres huvudsakligen av basiska och medelsura graniter. I trakten
av Åtvidaberg och även annorstädes förekomma föga betydande leptit- och (glimmer-,
diorit-)skiffergebiet. I områdets sydvästra del skjuter också en kil av Almesåkragruppens
kvartsiter, diabaser etc. upp till Ralången.
En mycket stor del av området i fråga har täckts av den sydbaltiska issjöns vatten,
som bl. a. nått upp till Sömmen (146 m. ö. h.) och Drögen (156 m. ö. h.). Också ligga
flertalet av de i det följande behandlade sjöarna under baltiska gränsen (B. G.). Längst
i väster falla några sjöar (Noen, Ralången m. fl.) tillhörande Svartåns dräneringssystem
inom Vätterissjöns transgressionsområde (Munthe 1910 b, pl. 47; Gavelin 1912, s. 57).
Går man mot norr, når man ned till trakter, som täckts av resp. Yoldiahavet,
Ancylussjön och Litorinahavet. Och ju lägre man kommer, desto mäktigare bliva de
avsatta sedimenten. Dessa äro i regel betydligt kalkhaltiga. Denna kalkhalt torde här-
stamma dels från Vadstena-siluren, dels från nu förstörda silurlager i Östergötland norr
om Motala ström (se Erdmann 1868, s. 150).1 Också moränen, som å höglandet är den
förhärskande jordmånen, ehuru även fluvioglaciala avlagringar äro vanliga, torde mången-
städes vara (och än mer varit) kalkhaltig samt innehåller ej sällan block av siluriska
bergarter.
Området är allestädes och i synnerhet på höglandet rikt på smärre — sällan på
stora — kärr och mera sällan mossar, som i de allra flesta fall uppstått genom partiell
eller fullständig igenväxning av sjöar.
I fortsättningen komma endast ovan ancylusgränsen belägna sjöar under behand-
ling. Några undersökta, på lägre nivå liggande sjöar inom Stångåns vattenområde (längst
i norr), som till hela sin karaktär och utveckling ansluta sig till kusttraktens sjöar, skola
behandlas tillsammans med dessa i en särskild uppsats.
1 Kalkhalten skall enligt Erdmann längs Östersjökusten ej överstiga 2 %, västerut mellan Linköping,
Vadstena, Gränna uppgå till 5 ä 7 % samt i södra och sydöstra delarna mot Eksjö till högst 10 /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
