Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Arenariafloran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 UNO SUNDELIN.
Av denna tabell framgår sålunda, att i desmi<AVgyttjan vid dess utkilande (p. 4),
där pollenet är utmärkt väl bibehållet, björk- och sälgpollenet, som förekommer i ungefär
lika proportion, vida dominerar över tallpollenet. I det äldsta provet, härrörande från
kontakten mellan leran och gyttjan, utgör björk-sälgpollenet 94 %, tallpollenet 5 f och
»Co)7//«is»-pollenet 1 % av hela pollenmassan. 0,i m. högre upp i den här 0,25 m. mäktiga
gyttjan är proportionen denna: björk-sälgpollen 81 %, tallpollen 17 %, »Corylus»-pollen 2 %.
I moss-bräkentorven 1/2 m. högre når, som tabellen visar, tallpollenet en flerdubbelt högre
frekvensgrad än björkpollenet, medan (Safcc-pollen ej alls anträffats.
Det torde icke kunna råda något tvivel därom, att detta förhållande beror därpå,
att den första vegetation, som inkräktade Hackel-Hallstadvikens stränder, vid tiden för Järn-
lundens isolering ur issjön eller det senglaciala havet huvudsakligen utgjordes av viden, björk,
troligen Betula odorata och helt säkert även Betida nana (jfr Sillstadkärret s. 64 ff.) samt
asp (Obs! fyndet av ett hängefjäll av asp samt Betula »a/6a»-frukter i gyttjan 3,5 m. u. y.).
Tallen höll sig tydligen till en början på något avstånd. Först när igenväxningen genom
en moss-bräkenformation begynte skjuta fart, synes tallen hava nått fram i omedelbar
närhet av stranden. Att tallen till en början tyckes hava liksom skytt stranden, har
sannolikt sin grund däri, att det av smältvattnet iskalla havet sänkt lufttemperaturen i
kustens omedelbara närhet så, att tallen icke kunnat trivas. Anmärkningsvärt är emeller-
tid, att hasseln redan nu torde funnits icke långt från Hackel-Hallstadviken, om än icke
i dess omedelbara grannskap.
Ett högst anmärkningsvärt förhållande är, att i samma glasrörsprov från mitten av
gyttjelagret vid p. 4, där björk- och sälgpollen ännu vida dominera över tallpollen, före-
kommo jämte frukter av Scirpus lacustris, Potamogeton natans, Myriophyllum alterniflorum
och spicatum m. m. även ett par frukter av Care,v pseudocyperus. Man torde häri hava
att se en motsvarighet till de kända fynden vid Toppeladugård m. fl. ställen i Skåne,
där en tempererad vattenflora (med Batrachium, Myriophyllum, Potamogeton prcelongus etc.)
funnits i samma lager som fjällviden och Dryas, vilket av Wesenberg-Lund (1909, s. 462 ff.)
förklarats så, att temperaturen i sjöarnas littoralregion under senglacial tid varit betyd-
ligt högre än lufttemperaturen.
Slutligen må framhållas, att tallpollenet, som från och med moss-bräkentorven högst
betydligt distanserar björkpollenet, i övre delen av skogsmyllan åter överträffas av det
sistnämnda i antal. Man kan alltså, som av det anförda torde framgått, avläsa vissa
motsvarande förändringar i pollenflorans sammansättning och utveckling i Hackel-Hall-
stadvikens torvavlagringar som i Viggbykärret, ehuru i lövskogstorven å förstnämnda
ställe destruktionen av pollen nått längre. Härav förklaras sannolikt, att t. ex. alpollen
här icke träffats djupare ned än å 2 m. u. y. och samtidigt med det första ekpollenet.
Arenariafloran. Det torde vara lämpligast att redan nu fatta ståndpunkt i en
terminologisk fråga, som flera gånger hunnit skymta, och som det är av vikt att, innan
jag går vidare, få utredd. Det gäller den s. k. »ancylus-diatomacé/loran», som över-
allt träffats i de äldsta ler- och planktongyttjorna vid Järnlunden. Hithörande former
kunna icke, som hittills i allmänhet antagits (se t. ex. Holst 1899, Lindberg 1916), hava
inkommit först med Ancylussjön. Dennas högsta gräns befinner sig minst 20 m. lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
