Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANGANS VATTENOMRÅDE. 85
Awami Absolut olikformig Gradient.
höjning.
Rimforsa—Staverö............................................................................ 5,5 km. 1,9 m. 3,45 ra/mil
Staverö—Råsö..................................................................................... 10,5 > 3,4 > 3,25 >
Råsö—Sillstad.................................................................................... 12,25 » d,05 » 2,5
Rimforsa—Sillstad 28,25 km. 8,35 m. 3,0 “/mil
En approximativ uppskattning av den olikformiga landhöjningen inom Asunden
sedan senare delen av den boreala tiden kan man erhålla genom att jämföra förhållandena
i Staverö- och Sillstadkärren. I det förstnämnda nedgick den från en mer framskriden
del av den boreala tiden härstammande 1.1, k. vid p. 8 lika djupt som vid den under-
lagrande gyttjans utkilande (p. 7) eller c. 2,8 m. under 1. v. y. Eftersom eken i dessa
trakter inkommit under senare delen av den boreala tiden (se särskilt förhållandena i
Viggbykärret), torde man kunna antaga, att den gyttja, som i Sillstadkärret avsatts koi’t
efter ekens ankomst till vikens stränder,1 tillhör senare delen av den boreala tiden. Ek-
pollen har här (p. 7, s. 67) träffats första gången 7,75 m. under 1. v. y. (nekpollengränsen»)
1 en av växtdetritus uppfylld, nästan torvartad grundvattensgyttja, bl. a. genomsatt av
Amblystegier, och som knappast kan vara avlagrad djupare än V2 m. under lågvatten-
ståndet, vilket alltså härstädes denna tid bör hava befunnit sig omkring 7,25 m. lägre än
nuvarande 1. v. y.
o "
A den 22,5 km. långa sträckan Staverö—Sillstad. bör således sedan den senare, med
ekens invandring samtidiga delen av den boreala tiden en olikformig landhöjning av c.
4,15 to., motsvarande en gradient av c. 2 to. pr mil, hava försiggått.
Som den olikformiga landhöjningen över huvud synes hava varit mindre inom södra
än inom norra delen av Åsunden, och inom Järnlunden den olikformiga landhöjnings-
gradienten sedan den boreala tidens senare del visats uppgå till omkring 2,4 m. pr mil,
torde man för den återstående sträckan Rimforsa—Staverö kunna antaga, att den olik-
formiga landhöjningsgradienten sedan senare delen av den boreala tiden faller mellan
2 och 2,4 m. pr mil, approx, c. 2,2 m. pr mil, vilket på denna bit motsvarar c. 1,2 m.
Inom hela Asunden (Rimforsa—Sillstad) bör sålunda sedan senare delen av den boreala
tiden en olikformig landhöjning av c. 5,6 m., motsvarande en gradient av obetydligt mer
än 2 to. pr mil, hava ägt rum.
Eftersom lågvattenytan i Staveröviken även under senare delen av den boreala tiden
synes hava befunnit sig c. 2,8 m. lägre än nuvarande 1. v. y., bör således lågvattenytan i
Asunden vid utloppet vid Rimforsa under senare delen av den boreala tiden (och igen-
växningen) hava stätt omkring 1,6 m. lägre än nuvarande l. v. y. eller c. 0,7 to. lägre än
vid den boreala igenväxningens början och c. 1,25 m. lägre än klippbottnen i Rimforsa ström.
En bestämning av den olikformiga landhöjningens belopp sedan den subboreala
tidens början erhålles, om man antager, att den subboreala tiden började, när lågvatten-
] De edafiska förhållandena i Sillstadkärrets omgivning — kalkrika, vidsträckta lermarker — äro för
ekfloran synnerligen gynnsamma, varför eken allra först vid sin invandring torde inkräktat just denna viks om-
givningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
